29 December 2007
"Lustgas"
Som jag nämnde i gårdagens dagstext så skulle jag idag (eller snarare ikväll) vara med och filma uppsättningen av en lokal föreställning, som går under namnet "Lustgas," tillsammans med ett par kamrater från gymnasietiden här i Karlskrona. Även fast det inte var särskilt mycket som jag behövde tänka på (förrutom att vara på plats i tid), och även fast själva arbetet som sagt inte skulle påbörjas förrän framåt kvällningen, så plockades jag upp av min gamle klasskamrat Hampus bil redan vid lunchtid. Vi körde hem till en annan av mina gamla klasskamrater, och kollegor, från Törnströmska gymnasiet; Tobias, där vi satte oss att kika på "Mupparnas Julsaga" medan vi väntade på att tiden skulle gå.
Jag kan inte påstå att jag har sett särskilt mycket av mupparna i mina dar, men jag måste säga att de faktiskt fungerar helt okej även med svenska röster (till skillnad från mycket annat för barn som sänds nuförtiden ...). Kanske är det för att man på sätt och vis har växt upp med att höra Kermit snacka svenska, men jag kan inte annat än förundras över att jag fortfarande, när jag nu närmar mig "tjugo-årskrisen," kan tycka att de gamla dockorna fortfarande är lika underhållande! Jag är inte så mycket för svensk sång i barnfilmer, men de som förekom i "Mupparnas Julsaga" var faktiskt helt okej.
Men åter till dagens uppgift, och så småningom var det dags att lätta från Tobias källarrum och ta sig in till Konserthuset i Karlskrona, där skådespelarensemblen var på väg att samlas för att förbereda sig inför kvällens show. Vi filmare förberedde oss på vårt eget sätt; genom att placera ut våra stativ och kameror på strategiskt utvalda possitioner i salongen för bästa möjliga vinklar. Själv tilldelades jag en kamera mot vänsterkanten av salen, där jag hade en trevlig vägg att vila mig mot under de upp emot fyra timmar som jag skulle bli tvungen att stå vid kameran i slutändan. Hampus var den som hade mest koll på plats, och han lät placera ut två kameror i mittgången i salongen, dels för att kunna zooma in på detaljer på scenen under showen, och dels för att ha en kamera med en helhetsbild över hela scenen. Den senare av kamerorna är helt oumbärlig i sådana här sammanhang; om alla andra kameror skulle ha förkastliga bildutsnitt kan man alltid använda "räddningsbilden" som den här kameran tillhandahåller. Så snart vi delat upp banden och batterierna mellan oss, och publiken börjat komma upp för trappan, ställde vi oss på plats bakom våra kameror. Så fort lyset släcktes siktade vi in oss på scenen för att iackta det stundande skådespelet.
Under kvällen spelades föreställningen upp två gånger, och den första rundan studerade vi filmare helt enkelt det som hände på scenen utan att filma. Detta gjorde vi dels för att varken jag eller Tobias hade sett föreställningen förrut (Hampus hade sett genrepet tidigare), och dels för att vi alla tre skulle ha en hum om vad vi skulle försöka filma från våra respektive vinklar när det väl blev dags att spela in. Såhär i efterhand kan jag meddela att den komiska föreställningen "Lustgas" var mycket sevärd, mycket på grund av den stora mängd "lokala humor" som förekom i sketcherna som spelades upp. Av någon anledning blir det alltid roligt när någon skämtar om lokalpolitiker på sin ort, men även mer välkända personer som Carolina Klüft och Tony Irving fick sig varsen känga under kvällen. Showen bjöd omväxlande på rent skådespel, musik och dans, och jag är mycket glad över att jag inte bara fick möjlighet att se den en, utan två gånger på en och samma kväll. På så sätt kunde man lägga märke till nya saker under den andra uppsättningen som man missat under den första ... men självklart låg större delen av min koncentration vid att få bra bilder via kameralinsen medan skådespelarna spexade på scenen. När första föreställningen var över, och alla i publiken tagit sig ut ur lokalen, passade jag och de andra "kameramännen" på att smita ut på stan för att ta oss ett mättande mål mat inför den kraftprövning som ännu låg framför oss.
När vi så småningom återvände till Konserthuset intog vi våra possitioner, inväntade att publiken skulle hitta sina platser (vilket tog en aning längre tid än väntat, eftersom det inte fanns stolar så att det räckte till alla!) och tryckte REC så fort ljuset hade slocknat i salongen. Jag måste erkänna att jag på förhand var ganska så nervös över hur pass jag skulle hinna med att följa efter skådespelarna över scenen med min kamera. Trots allt så hade jag inte varit med och filmat en föreställning på mer än ett halvår, och den gången rörde det sig om något så simpelt som en skolföreställning på gymnasiet. Men det visade sig att förhandstitten under det första uppspelet hade lönat sig, för flera gånger hade jag hjälp av att jag på sätt och vis redan visste vad som skulle hända när jag planerade in vem ur ensemblen jag skulle fokusera på. Tyvärr så var väggen jag hade att vila mig mot inte så hjälpsam som jag hade hoppats; mot slutet av föreställningen började jag förstå hur Dr. Frankensteins hjälpreda Igor kände sig ... men bortsett från det så tyckte jag att det var både spännande och roligt att filma det pågående spektaklet. Så snart den sista uppspelningen av showen var till ända tackade vi filmare för oss, packade ihop vårt pick och pack och körde hem till våra respektive hem för natten.
En väl använd dag på det hela taget, tycker jag nog, med tanke på att jag säkert bara hade suttit och vilat upp mig inför den nya terminen i Fårösund hela dagarna om det inte vore för att mina gamla kamrater här hemma lurar ut mig på sådana här aktiviteter. Vad de här loven skulle bli tråkiga om man inte hade flanarna här hemma i Bleket.
Direct link:
http://dayviews.com/thelemakos/2007/12/29/