19 September 2007
Marteboljuset
Idag ska jag fatta mig kort. Detta är något som jag oftast har väldigt svårt för, med tanke på att jag gillar att skriva ... långt. Den här gången har jag dock försökt att kringgå min passion för att rabbla en massa genom att förlägga själva skrivningen till ett senare tillfälle än vanligt. I skrivande stund är det inte längre onsdag utan torsdag. Med andra ord så kommer jag knappt ihåg vad jag gjorde igår.
Vad jag kommer ihåg är att Calle och Irene, båda personal på skolan, arrangerade en utflykt till Martebo, för dem elever som var pigga på att kanske få se det så kallade Marteboljuset; ett fascinerande fenomen här i trakten. Själv försöker jag hänga med på det mesta (mycket just för att dokumentera) så givetvis skrev jag på intresselistan så fort jag fick se den. Det blev en hel drös med elever som skulle med, så det krävdes skolans hyrbuss och fyra personbilar för att transportera hela flocken. 19:30 lämnade vi parkeringen ...
När karavanen stannade befann vi oss på en liten, avskild skogsväg i närheten av Martebo. Än var det inte tillräckligt mörkt för att ljuset skulle visa sig, så Calle lät ställa upp två grillar och en massa korv och kaffe för att få tiden att gå. Medan vi stod där och grillade dök den gamle gråmunken Carolus (tydligen en forntida släkting till Calle) upp och bad att få berätta om en del myter som finns kring Marteboljuset.
En av sägnerna talade om en bonde vid namn Stare, som ska ha ägt en stuga som ligger en bit ifrån vägen. Där ska han ha bott med sin son, tills han en dag fick besök av några soldater. Stare hade bjudit soldaterna mat och husrum, men när han vaknat följande dag var både soldaterna och hans son försvunna. Marteboljuset sägs då vara ljuset från Stares lykte, då han traskar omkring och letar efter sin försvunne son i nattmörkret. Jag måste erkänna att jag tyckte att det var ganska intressant att få myterna berättade för mig. (som "landkrabba" är jag ju ganska så lättlurad)
Jag och några andra skolkamrater begav oss ut på en promenad längs vägen medan det blev allt mörkare och allt kallare i vinden. Något Marteboljus såg vi inte skymten av den här kvällen, men likväl en brinnande brasa och några gatlyktor i fjärran. Min klasskamrat Robin, som bor på Gotland, berättade att ljuset syns oftare vid särkilda tider på året, och att man ska ha tur för att får se ljuset överhuvudtaget. Redan innan vi begav oss hemåt snackades det dock om att det kanske skulle bli någon mer utflykt ut till Martebo. Vem vet? Kanske har vi bättre tur nästa gång ...
Det där med att "fatta mig kort", som jag nämnde i inledningen, är nog inte min grej, by the way.
Direct link:
http://dayviews.com/thelemakos/2007/9/19/