5 February 2008
Semlor & ICO
Ny vecka, med nya göromål här på folkhögskolan i Fårösund. Även den här veckan gästas vi filmare av en föreläsare från Stockholm; en produktionsledare vid namn Andreas. Inte helt oväntat så ska han vara hos oss under veckan och berätta om just produktionsledning, samt ge oss en inblick i hur man lägger upp dagsplaneringar för en filmproduktion. Så här i början har det varit mest teoretisk genomgång (vilket inte är särskilt konstigt om man tänker efter), men från och med imorgon så ska vi själva få sätta det vi har fått lära oss i praktiken. Andreas har nämligen delat ut ett manus, till en kortfilm som hans produktionsbolag ännu inte börjat arbeta med, och vill att vi elever ska läsa igenom det så att vi kan arbeta fram en inspelningsplan under morgondagen. En minst sagt intressant uppgift, om ni frågar mig, med tanke på att jag fortfarande har en del minnen från planeringen av slutproduktionen som jag var med och gjorde i gymnasiet förra året ... det är mycket som känns igen.
Andreas visade även upp en kortfilm som han arbetat med tidigare; "Jag är alltid Josef." Tydligen så har filmen uppmärksammats så pass att SVT fortfarande visar den med jämna mellanrum, och jag kan förstå varför. Trots att Andreas poängterade att det rörde sig om en låg-budget-produktion så tyckte jag att den såg proffsig ut, och huvudrollsinnehavaren gjorde en klockren rollprestation som den MS-drabbade unge mannen som får sitt liv vänt upp och ner i filmen. Dessutom var det kul att se att vår magister Kave medverkade i en av birollerna, och igenkännande fnissningar gick genom hela klassrummet så fort Kaves rollperson dök upp i bild. En fin film, anser jag, och jag rekommenderar den för er som inte har sett den.
Jag vet inte hur det har varit på andra håll runt om i landet, men på min skola gick det inte att undgå att få reda på att det var "Fettisdagen" idag. Dels så gick folk runt och pratade om det helt öppet, dels så fanns det lappar på väggarna som skvallrade om det och när personalen från Restaurang Kustparken kom balanserandes med semlor på stora fat genom skolan så var nog diagnosen ganska så klar, om jag säger så. Själv gillar jag inte grädde, vilket jag blev påmind om för inte så länge sedan (se 23:e januari -08), men mina skolkamrater var förstås inte sena med att flockas till gratisutlämningen av färska semlor i skolans cafeteria. Vad jag förstod så var semlorna som det bjöds på ganska så mäktiga, så det var kanske tur att man bara fick en var ...
Efter att skoldagen var slut så kom Emanuel med förslaget att vi skulle spela klart spelet "ICO" (PS2), som vi började spela under förra veckans studiedag (se 31:e januari -08), och självklart var jag mer än villig att bära bort mitt Playstation 2 till allrummet på skolan för att lira. Eftersom vi båda hade lärt oss (och lärt om oss) grunderna i spelmekaniken så kom vi snabbt in i spelet igen efter det veckolånga avbrottet sedan förra gången vi spelade, och medan mörkret började lägga sig utanför löste vi pussel, sprängde saker i luften och sparkade skuggvarelser så att det stod härliga till. Lite senare anslöt sig Egon, ännu en skolkamrat, till vår muntra skara, men han var mer intresserad av att se på kvällens hockeymatch än att se Ico's kamp för frihet. Så vi bestämde oss för att ta ett break från spelet och zappade över till hockeyn så länge. Det svenska laget fick tyvärr storstryk, men med min och Emanuels hjälp lyckades iallafall lille Ico övervinna sin fiende och sitt fängelse, och han fick väl förmodligen leva lyckligt i alla sina dagar. Slutsekvensen visar förstås inte huruvida det stämmer eller inte, men fy sjutton vad tillfredsställd man blir av att titta på den (särskilt om man har haft det motigt under spelets gång). Hoppas att jag inte spoilade för någon nu ... jag försökte vara diskret i min beskrivning.
Direct link:
http://dayviews.com/thelemakos/2008/2/5/