May 2007
Här står Roberth utanför Cloetta. Restaurangen var stängd. Men Roberth var glad ändå.
Vi åkte hit istället. Där sålde dom mat.
Vi tyckte att Berta verkade god. (det var den)
Här är jag lite spänd och förväntansfull inför den goda måltiden.
Roberth är jätteglad! Man ser det kanske inte så bra, men han hoppar närstan av glädje.
Skål! Vi är lite vilda, så vi skålar med kameran för att visa vår uppskattning.
Roberth trodde inte att dom hade någon toalett på vår restaurang. Men vips så hittade han en. Titta så glad han blev.
Dom hade gjort ett jättefint blomarrangemang inne på toaletten. Det kallar jag service-känsla! Roberth ville nästan inte åka hem.
När jag gick ut från restaurangen såg jag att Ingvar Carlsson åkte förbi. Här åkte han. Titta själv om du inte tror mig.
Sedan åkte vi till golfbollsmuseumet. Här är jag helt överväldigad av alla intryck och av alla fina bollar.
Dom hade bollar från övriga världen...
...och i olika färger m.m.
Här står Roberth vid nåt sorts pris. Jag tror att man kan vinna det om man är duktig på sport. Jag och Roberth är det inte, så vi fick gå hem utan pris.
Dom sålde tomter där också. Billigt som bara den. 49:- för en tomt. Fast det kanske var en jätteliten tomt ute i skogen, eller på månen.
Om ni vill gå på golfbollsmuseum så ska ni förlja den här skylten. Det gjorde vi och det kommer vi aldrig att glömma.
Trötta men väldigt nöjda med vår dag åker vi hem. tack för idag!
Jag blev väckt tidigt av att det dundrade och brakade från undervåningen. Det var den här killens fel. Jävla gubbe!
Vi började dagen med ett besök på pressbyrån, vi köpte snus och cigg. Läsk glömde vi. Det var så tidigt på morgonen att det var alldeles suddigt ute.
Jag passade på att ta lite naturbilder.
Eftersom att vi hade glömt köpa läsk fick vi stanna här.
Susanne köpte ostbollar. Hon gillar toapapper så då passade hon på att posera framför en hög hög.
Vi mötte upp med en jätteglad Johanna och hennes pappa. Hon ville köpa jord och kobajs.
Det var här inne vi mötte dom.
Sättpotatis inhandlades också. Hon köpte den som heter Timo. Den är gul och fast. Precis som jag.
På vägen såg vi den fina häststatyn som man alltid måste vinka till. Han har inget namn tror jag. Det är dumt.
Men jag vill kalla honom för Frank.
Visa toppen
Show footer