October
Thursday 14 March 2013 photo 1/1
|
Change
Nu blev det en jävla massa text,
men jag kände för att dela med mig av min historia.
MISSHANDEL, VÅLDTÄKTER, DROGER, MISSBRUK,
PILLER, BORDERLINE, SJÄLVSKADA, SKÄRSÅR, SJÄLVMORD.
Levde med min mamma, pappa och halvsyster första nio åren av mitt liv. Min pappa misshandlade min mamma och mig både psykiskt och fysiskt, men han vågade aldrig röra min syster med tanke på att hon inte var hans barn.
Jag blev våldtagen av min egen pappa. Han fick min mamma att börja med amfetamin och alkohol. Min syster flydde hem till våra kusiner emellanåt, för hon orkade inte med det.
Jag försökte begå självmord första gången som 5 åring. Jag försökte hoppa ut från balkongen flera gången, men hade aldrig mod till att ta hela steget. Jag började riva mig själv istället och dunka huvudet i väggar. Mamma blev upprörd och tog kontakt med bup. Fick ingen hjälp där och dom sa bara "barn har sån livlig fantasi och får för sig kontiga saker, det växer bort".
När jag var 6 år försökte jag hugga mig själv i bröstet med en kökskniv, men min mamma hittade mig och hindrade mig.
Mina föräldrar missbrukade och min mamma fick nog flera gånger och slängde ut min pappa, men han kom alltid tillbaka. Men när jag fyllde nio så slängde hon ut honom för sista gången.
Efter bara 3 månader som singel träffar min mamma en ny man och efter bara några månader flyttade min mamma, jag och min syster hem till honom och hans två barn. Allt verkade vara frid och fröjd, men det visade sig att han var alkoholist och spelmissbrukare. Min syster flyttade hem till våra kusiner för en sista gång för hon orkade inte mer. Jag fick anorexia och började skada mig igen.
Efter fyra år i skiten med denna nya mannen så flydde jag och min mamma hem till mina morföräldrars lägenhet en sommar medan dom bodde i sin sommarstuga. Min mamma och jag fick äntligen lite lugn och ro, men så fort vi kom tillbaka till vårt riktiga hem så började skiten igen. Vi lyckades få en egen lägenhet och flyttade. Min mamma var utmattad och trasig efter alla dessa år med hemska män. Jag var också söndrig efter att ha levt ett sådant liv.
Jag började skolka när jag var 14. Jag började skära mig, supa och röka på. Jag var aldrig i skolan, men på något sett klarade jag av grundskolan och fick godkänt i alla ämnen. Jag sökte till gymnasie och fick en ny start. Men där träffade jag en tjej som sedan blev min flickvän och vi började missbruka tillsammans. Efter några månader av missbruk och skolkande så hoppade vi av skolan tillsammans. Jag fick kontakt med bup och fick mediciner. Jag började missbruka sömnpillerna jag fick utskrivet.
Min mamma träffade en kille efter 5 år som singel. Jag blev galen och flydde hem till min flickvän. Allt blev kaos. Min syster manipulera mig emot vår mamma och soc blev indraget och allt. Den tiden är ganska luddig, för jag var ständigt hög, full eller påverkad.
Jag började på en ny skola och fick nya bra vänner. Träffade en kille som jag blev bra kompis med och som jag senare blev tillsammans med. Men jag fick inte så mycket ut av det, för jag missbrukade bara. Rökte på i skolan och var känd som "pundaren".
Efter ett år flyttade jag tillslut hem till min mamma igen. Jag blev bra kompis med hennes kille och han blev som en ny pappa för mig. Den bästa pojkvännen hon någonsin haft! Men mitt mående blev bara sämre och sämre. Jag hade gjort slut med min flickvän och blev tillsammans med den nya killen jag träffat på min nya skola. Jag skar mig, söp på mitt rum och rökte på i fönstret på nätterna. Det slutade med att jag tog en överdos av sömnpiller och fick åka ambulans. Jag hamnade på bup psyk och fick hjälp för första gången i mitt liv. Jag var 17 år vid detta tillfället. Mina armar och ben var fulla av sår och brännmärken. Jag stannade på akuten i 3 veckor, sen blev jag inlagd på en bup utredning och fick diagnosen maladaptiv stresssyndrom. Det är som PTSD, fast flera traumatiska händelser.
När jag blev 18 började jag gå på vuxenpsyk och fick diagnosen borderline. Jag fick DBT terapi, men jag fortsatte missbruka och skära mig. Jag försökte begå självmord ett antal gånger, men hamnade bara på vuxenpsyk.
Valborg 2011 blev jag våldtagen. Min pojkvän hade blivit för full och spydde, så han åkte hem. Han ville egentligen inte lämna mig kvar i parken vi var i, men jag sa att jag skulle klara mig. Jag stannade ute hela natten och knarkade. Hög som ett hus och jag minns inte riktigt vad som hände. Gärningsmannen blev i alla fall aldrig tagen, men jag fick ett skadestånd.
Efter 7 månader DBT terapi så tog jag en överdos av piller och alkohol och hade skurit mig djupt. Jag hamnade på psyk och fick stanna där i två månader. Jag firade min 19årsdag på psyk. Det firade jag med att smuggla in rakblad och skära mig. Min mamma vägrade ta hem mig, men jag skrev ut mig och hälsade på en kompis och missbrukade. Hamnde på psyk samma kväll igen.
Det blev soc möte och det bestämdes att jag skulle få en egen lägenhet. Efter drygt en månad så flyttade jag till en egen lägenhet. Jag åkte till danmark ett antal gånger och köpte massa sprit och söp mig full varje dag. Jag skar mig bara djupare och djupare och fick sy för första gången i mitt liv. En gång fick jag 24 stygn. Jag var hög och full när det hände, så jag minns inte riktigt allt. Jag minns bara att jag vaknade upp på sjukhuset med stygn på hela armen.
Jag var fortfarande tillsammans med min pojkvän och han stöttade mig, likaså gjorde min mamma. Min mamma kom hem till mig varje kväll och stannade tills jag somnade i drygt en månad. Men en kväll så hade jag supit, tagit piller och skurit mig så djupt att det var blod i hela lägenheten. Jag hamnade i psykos och blev kört med ambulans till sjukhuset.
Strax där efter så söp jag så mycket att jag blev alkoholförgiftad. Mamma ringde ambulans åter igen och jag hamnade på sjukhuset. Mamma fick nog och bad soc om hjälp. Ett stort möte blev ordnat och det bestämdes att jag skulle flytta till behandlingshem.
24 oktober 2012 flyttade jag till behandlingshem och här har jag bott sedan dess. Jag har bara skurit mig en gång på mer än tre månader. Jag har fått ett återfall av droger sedan jag kom hit.
Idag hade jag soc möte och jag ska få en egen lägenhet igen om några månader. Jag har bättre kontakt med min mamma än någonsin. Hon stöttar mig genom allt. Min gamla pojkvän och jag har gjort slut, men vi ska försöka igen när jag flyttat till eget. Min gamla flickvän som jag missbrukade med har en ny flickvän sedan två år tillbaka och hon är nykter idag. Jag har bara träffat min pappa två gånger sen jag var 10 år. Idag är han fortfarande alkoholist. Min mamma är nykter och är fortfarande tillsammans med samma gamla goa kille. Jag har knappt någon kontakt med min syster, men jag vet att hon har det bra med sin pojkvän som hon varit tillsammans med i 12 år.
Jag har fortfarande diagnosen borderline och PTSD. Jag har kanske aspergers också. Jag kämpar fortfarande med självskada, men jag är glad över att jag bara skadat mig en gång på mer än tre månader.
Jag har framtidsdrömmar som jag aldrig haft förr.
Jag har fått livslust som jag aldrig haft förr.
Jag har hopp.
Jag har fått hjälp.
Och det kan du också få.
Läs min blogg om ni vill följa min resa
http://autogoy.blogg.se/
Annons
Alma Δ
Fri 15 Mar 2013 08:00
Läste hela texten...
Måste bara säga att herregud vad du är duktigt som har tagit dig dit där du är idag. De är inte många som klarar av de eller orkar de.
Blev väldigt berörd av din text också!♥
Måste bara säga att herregud vad du är duktigt som har tagit dig dit där du är idag. De är inte många som klarar av de eller orkar de.
Blev väldigt berörd av din text också!♥
Anonymous
Fri 15 Mar 2013 08:50
Någonstans djupt inom mig själv så har jag väl egentligen haft lite livslust hela tiden. Därför kämpar man som man gör. Men det är också tack vare min mamma som jag klarat mig såhär långt. Utan henne hade jag inte levt idag.
Och tack för dina fina ord! <3
Och tack för dina fina ord! <3
Nadishh
Thu 14 Mar 2013 22:17
Jag blev fruktansvärt berörd av din historia.. Det är helt otroligt att du har ställt dig upp igen och försökt börja om. Du är så himla stark vännen och jag hoppas verkligen att det går bra för dig den här gången, för det förtjänar du verkligen! Jag finner inga ord egentligen att säga till dig. Men jag hoppas verkligen det går bra för dig.. Och att du fortsätter att kämpa!
Kram!
Kram!
Anonymous
Fri 15 Mar 2013 08:48
Ibland förstår jag inte varför jag lever idag. Men jag har kämpat med min älskade mamma vid min sida. Hon har stöttat mig genom allt. Och nu när jag mår bättre så kan jag stötta henne med hennes problem.
Tack för dina fina ord!
Tack för dina fina ord!
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/utangarderob/513405599/
Visa toppen
Show footer