Tuesday 29 December 2009 photo 1/1
|
En dröm.
Jag drömde att jag skulle på en Håkan Hellström konsert.
Så jag satt där i något slags väntrum tillsammans
med alla andra som också skulle se Håkan.
Det var konstigt, för där fanns det till och med personer
från min klass. Och typ alla i min klass hatar ju Håkan.
Men ja, alla satt där och såg typ nervösa ut o.O...
Sen tillslut kom det en tant som skulle ta
våra biljetter. Som på ett tåg, nästan.
Sedan fick några i taget gå in i ett
litet rum. Som ett klassrum typ.
Så väntade vi där en stund.
Tillslut hörde vi nånting som lät.
Då var det någon som pekade mot väggen, och
vi såg att det var någon som borrade ett
hål i väggen in till oss. Så alla gick närmare.
Plötsligt kom det en hand från andra sidan väggen genom hålet.
Och jag kände igen handen, så jag skrek: "Håkan!".
Då kom Håkan ut genom hålet och sa hej.
Och alla blev jätteglada.
Han pratade lite grann om saker jag
inte kommer ihåg :c... Sedan skulle han gå.
Då ropade jag plötsligt av någon konstig andledning:
"Håkan, du tappade mitt hjärta!" .
Jag vet inte varför jag ropade så, men Håkan
stannade upp och sa: "Jaha".
Sen gick han ut genom en dörr.
Alldeles efter det rusade alla andra barnen
in genom dörren vi hade kommit in genom.
Bara dårar rusar in...
Och sen sprang alla efter Håkan som redan
hade försvunnit på andra sidan dörren.
Sedan kom vi till en stor lokal, med
massa stolar och en STOR scen.
Vi satte oss ner på stolarna.
Men det var aldrig Håkan som kom upp på scenen.
Det var Timo Räisänen.
Men alla var lika glada ändå, såklart.
Han spelade några låtar.
Sedan vart han svettig och tog av sig tröjan.
Som också ledde till att han tog av sig byxorna.
Och så stod han där, halvnaken, och jag kom på
att jag egentligen inte hade hört ett enda
ljud från Timos mun under hela konserten.
Eller egentligen hade jag inte
hört något endaste ljud alls från någon.
Allt hade varit helt tyst.
Så kom jag på att det faktiskt hade varit sådär tyst
redan efter att Håkan hade lämnat oss i det lilla klassrummet.
Och det sista ljud jag hörde, det sista ordet från
Håkans mun jag hörde var: "Jaha" .
Sen var det någon som släckte
lamporna. Och hela lokalen blev kolsvart.
Och det enda jag kunde höra var: "Jaha"...
Och det enda jag kunde se var mitt lilla blåa hjärta
som låg där på golvet och blev nertrampad
av alla dårar som rusade in.
Bara dårar rusar in...
Det är förresten en väldigt fin låt.
Så jag satt där i något slags väntrum tillsammans
med alla andra som också skulle se Håkan.
Det var konstigt, för där fanns det till och med personer
från min klass. Och typ alla i min klass hatar ju Håkan.
Men ja, alla satt där och såg typ nervösa ut o.O...
Sen tillslut kom det en tant som skulle ta
våra biljetter. Som på ett tåg, nästan.
Sedan fick några i taget gå in i ett
litet rum. Som ett klassrum typ.
Så väntade vi där en stund.
Tillslut hörde vi nånting som lät.
Då var det någon som pekade mot väggen, och
vi såg att det var någon som borrade ett
hål i väggen in till oss. Så alla gick närmare.
Plötsligt kom det en hand från andra sidan väggen genom hålet.
Och jag kände igen handen, så jag skrek: "Håkan!".
Då kom Håkan ut genom hålet och sa hej.
Och alla blev jätteglada.
Han pratade lite grann om saker jag
inte kommer ihåg :c... Sedan skulle han gå.
Då ropade jag plötsligt av någon konstig andledning:
"Håkan, du tappade mitt hjärta!" .
Jag vet inte varför jag ropade så, men Håkan
stannade upp och sa: "Jaha".
Sen gick han ut genom en dörr.
Alldeles efter det rusade alla andra barnen
in genom dörren vi hade kommit in genom.
Bara dårar rusar in...
Och sen sprang alla efter Håkan som redan
hade försvunnit på andra sidan dörren.
Sedan kom vi till en stor lokal, med
massa stolar och en STOR scen.
Vi satte oss ner på stolarna.
Men det var aldrig Håkan som kom upp på scenen.
Det var Timo Räisänen.
Men alla var lika glada ändå, såklart.
Han spelade några låtar.
Sedan vart han svettig och tog av sig tröjan.
Som också ledde till att han tog av sig byxorna.
Och så stod han där, halvnaken, och jag kom på
att jag egentligen inte hade hört ett enda
ljud från Timos mun under hela konserten.
Eller egentligen hade jag inte
hört något endaste ljud alls från någon.
Allt hade varit helt tyst.
Så kom jag på att det faktiskt hade varit sådär tyst
redan efter att Håkan hade lämnat oss i det lilla klassrummet.
Och det sista ljud jag hörde, det sista ordet från
Håkans mun jag hörde var: "Jaha" .
Sen var det någon som släckte
lamporna. Och hela lokalen blev kolsvart.
Och det enda jag kunde höra var: "Jaha"...
Och det enda jag kunde se var mitt lilla blåa hjärta
som låg där på golvet och blev nertrampad
av alla dårar som rusade in.
Bara dårar rusar in...
Det är förresten en väldigt fin låt.