Sunday 3 October 2010 photo 1/1
|
Det regnar, vattnet rinner från min kind, håret blir mer och mer blött. Jag fortsätter att gå, människor som hamnade i regnet ofrivilligt springer för att söka skydd, men jag, jag går där lugnt och låter regnet ösa ner på mig.
Jag går här och tänker på livet, hur orättvist livet egentligen är. Vissa är rika, andra är fattiga, vissa har mat på bordet, andra svälter ihjäl, vissa får dödliga sjukdomar medan andra dör av naturlig död när dem blir gamla. Om det finns en gud, hur kan han välja? Hur kan han välja vilka som ska leva och vilka som ska dö?
Vissa är duktiga i skolan, medan andra får kämpa som galningar för att klara av skolan, vissa får tampas med olika sjukdomar hela livet, så som diabetes och ADHD.. Livet är orättvist, vissa har det så lätt här i livet medan andra får det väldigt svårt.
Regnet fortsätter att ösa ner på mig, hela jag är blöt, känner hur jag börjar huttra lite i kylan.
jag börjar tänka på alla uteliggare som får huttra varje natt för att dem inte har någonstanns att ta vägen, eller bli blöta innanför kläderna var och varannan dag, kanske kläderna aldrig blir riktigt torra..
Jag tänker på alla barn som ligger till döden, barn som knappt har fått börja leva men ändå ska dö, livet är grymt och orättvist, varför måste dessa barn dö?
Jag tänker på alla barn som blir utsatta för våld där hemma, ett hem som det är meningen att vi ska känna oss trygga i, ett hem där det är meningen att man har föräldrar som älskar en. Varför tillåter gud detta? Varför tillåter gud att dessa barn blir utsatta för våld? Varför låter gud dessa barn få lida så mycket?
Jag sätter mig på en parkbänk, regnet fortsätter att ösa ner men jag väljer att sitta kvar, nu är jag helt blöt, till och med trosorna är blöta.
Jag tänker på alla människor som får leva i krig, tänker på alla människor som måste fly från deras hemländer, tänker på alla människor som blir orättvist behandlade av oss andra för att dem har en annan etnisitet. Tänker på alla människor som får se så hemska saker, människor som dör, kanske till och med en familjemedlem, tänker på alla människor som känner sig rädda. Världen är grym och orättvis.
Ja livet är verkligen grymt och orättvist....
Så därför har jag valt att engagera mig i röda korset, för kanske, kanske att jag kommer kunna hjälpa några av dessa människor som behöver hjälp, om jag bara kan hjälpa en liten grupp så har jag iaf gjort nåt..
Så därför har jag valt att engagera mig i röda korset, för kanske, kanske att jag kommer kunna hjälpa några av dessa människor som behöver hjälp, om jag bara kan hjälpa en liten grupp så har jag iaf gjort nåt..
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vissen/473692752/