Friday 12 June 2009 photo 1/4
|
Det var verkligen så starkt av dig, att komma till skolan. Du är verkligen en av de starkaste människorna jag känner! Många håller nog med mig när jag säger, att jag vart så otroligt glad över att få se dig igen. Jag kände hur jag hade gråten i halsen, och när jag sedan höll om dig, så brast allt. Jag grät, du grät. Det kändes så bra på något sätt, att få gråta tillsammans med dig. Det kändes också bra att få se dig, men det är en helt annorlunda dig jag såg idag. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta, att allting kommer att bli bättre för dig, för er. Jag vill inte att det ska vara sant, jag ville se dig som den lyckliga mamma du skulle ha blivit. Jag vet att du skulle ha blivit en bra mamma, man kanske inte ska säga att man vet, men just nu så känns det hel hjärtat att säga så. Jag vet det, för jag såg hur du växte från början till slutet. Jag och alla andra runt om kring dig, såg hur glad, lycklig och stolt du var.
Ingen vet helt varför det slutade såhär, varför det blev som det blev. Och det gör mig så ledsen. Jag vill inte att det ska vara sant, det vill ingen. Men det blev så, det helt oförväntade hände. det som helt enkelt inte fick ske! Men vart hon än är, så kommer hon alltid finnas i era hjärtat och minnen. Hon är på en bra plats nu, och jag är säker på att hon känner all den kärleken och saknaden som ni känner. Hon var som en ängel sänd ifrån himmelen, hon var så vacker. Jag vet att man inte ska säga/skriva såhär, att allting kommer att ordna sig, för det vet jag inte. Men ni är starka, och ni kommer att klara er igenom det här. Man brukar säga att tiden läker alla sår, men så är det inte alltid. Men med tiden så kommer såret bli bättre, men det kommer alltid att göra ont, men det kommer att bli bättre. Alla känner sig väldigt maktlösa, och det är så, vi är tyvärr maktlösa. Jag önskar verkligen att jag kunde säga eller göra något, och att det sedan skulle bli bra igen. Jag önskar att det här var en fruktansvärd mardröm, som kommer att ta slut, och när ni vaknar upp igen, så är allt bra igen. Men jag lovar dig, Veronika, att fast att vi snart kommer att skiljas åt, så kommer jag alltid tänka på er. Det här är något som kommer att följa med mig, livet ut. Jag vet att jag är lika maktlös som ni är, men finns det något som jag kan säge eller göra, så säg till.
Ni finns alltid i mina tankar, och jag finns för dig.
Ingen vet helt varför det slutade såhär, varför det blev som det blev. Och det gör mig så ledsen. Jag vill inte att det ska vara sant, det vill ingen. Men det blev så, det helt oförväntade hände. det som helt enkelt inte fick ske! Men vart hon än är, så kommer hon alltid finnas i era hjärtat och minnen. Hon är på en bra plats nu, och jag är säker på att hon känner all den kärleken och saknaden som ni känner. Hon var som en ängel sänd ifrån himmelen, hon var så vacker. Jag vet att man inte ska säga/skriva såhär, att allting kommer att ordna sig, för det vet jag inte. Men ni är starka, och ni kommer att klara er igenom det här. Man brukar säga att tiden läker alla sår, men så är det inte alltid. Men med tiden så kommer såret bli bättre, men det kommer alltid att göra ont, men det kommer att bli bättre. Alla känner sig väldigt maktlösa, och det är så, vi är tyvärr maktlösa. Jag önskar verkligen att jag kunde säga eller göra något, och att det sedan skulle bli bra igen. Jag önskar att det här var en fruktansvärd mardröm, som kommer att ta slut, och när ni vaknar upp igen, så är allt bra igen. Men jag lovar dig, Veronika, att fast att vi snart kommer att skiljas åt, så kommer jag alltid tänka på er. Det här är något som kommer att följa med mig, livet ut. Jag vet att jag är lika maktlös som ni är, men finns det något som jag kan säge eller göra, så säg till.
Ni finns alltid i mina tankar, och jag finns för dig.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/whenyouregone/379004952/