Jag hittade ett fotominne dag, mycket äldre än kamerans tid i mina händer. Men lika skarpt som en förevigad papperskopia. Den hade en känsla av ensamhet och flykt. Samma känsla som jag känner nu, här
Jag gick aldrig och la mig i natt, väntade på soluppgången och fototillfälle istället.
Och dimman <3
Jag kommer sakna smålands alla soluppgångar.
04.27
Dimmiga mornar <3 (blev lite tvungen att ladda upp denna med)
Jag stannade hos dimman ett tag.
Men började sen sakta gå tillbaka.
Hittade ett gammalt motiv i tröttare tappning: http://dayviews.com/withoutwiings/506263578/