September
Monday 9 November 2009 photo 1/1
|
En vandring med hästen
Jag tänkte ta dig med på en vandring tillsammans med våra hästar.
Vill du följa med? Jag känner till vägen och visar dig den gärna. Då går vi..
Den första stigen vi kommer till är ”de ystra fölens stig” Här är skogen
ljus och stigarna tydliga även om det ligger lite träd över stigen ibland.
Träden över stigen symboliserar dom problem som vi stöter på under vår vandring
genom livet med hästen. Du har en yxa med dig och kan med mycket slit avlägsna
problemet men slit inte på eggen i onödan för du kan inte slipa den igen.
Yxan ska symbolisera korrigeringar och tvång och detta sliter alltid på
förtroendet er imellan. Förtroendet är eggen.
Ibland kan ni kliva över träden och detta symboliserar dom problem som hästen
växer ifrån. Dom träd ni måste ta sats och hoppa över representerar dom problem
som ni måste jobba bort, dom försvinner inte av sig själva. Hästen liksom dom
unga träden växer och utvecklas och det tar lång tid och mycket solljus
innan dom blir vuxna och stabila. Solljuset är vår kärlek, vår
förlåtelse och vår glädje över hästens existen. Tänk också på att ett
vuxen träd inte böjer sig för vinden, det står eller knäcks.
Du får vad du formar fram, inget annat.
När du ser tillbaka på ”de ystra fölens stig” kommer du att upptäcka
att dom flesta träd var smala ungträd som varit lätta att kliva över,
bara du insett det i tid. Gjorde du det? Eller slet du på din egg?
Nu går så stigen makligt över till ” de upptagna unghästarnas stig”.
Här är fortfarande ljust men det faller större träd. Plötsligt delar
sig stigen bara en liten bit in och du står inför ditt första val.
Åt höger går stigen genom en dunkel skog, men lite längre fram
skymtar ”framgångens begärliga glänta”. Det är ju dit vi vill komma.
Eller? Men på denna väg faller många träd och du får ömsom hoppa
ömsom bruka din yxa för att komma vidare en liten bit i taget.
Nej låt oss istället följa våra hästar som börjat gå in på den vänstra vägen.
Ser du vad dom säger? Kan du deras språk? Om inte så borde du stanna
här framme i gläntan och inse att om din häst ska kunna fortsätta
följa dig på den här resan så måste du vara ödmjuk och förstå att du
har väldigt mycket att lära dig av din egen tålmodiga lärare, hästen.
Hästar besitter stor vishet vad gäller inlärningens hela filosofi, inte sant?
Titta på stoet som fostrar sitt föl, hon är ett under av tålamod,
kärlek och hon har inte bråttom. Fölet lärs sig det den ska i sinom tid.
Om du inte kan inse att din häst kan lära dig mycket, är risken stor att
du får vandra resten av vägen utan din häst. Din häst kommer säkert att
finnas i skuggorna bredvid stigen, för hästen sviker aldrig, men du kommer
kanske inte att kunna se den.
Som du märker så får vi hoppa en hel del och någon gång får vi rensa stigen med vår yxa.
Men det är ingen fara om det inte händer för ofta, eggen slits inte så fort. Under vår
vandring får vi inte glömma att sätta oss ner i dom vackra gläntorna och njuta av
naturen och våra hästars närhet. Detta är mycket viktigt eftersom du aldrig mår bra
av att springa genom livet och dom minnen du samlar i gläntorna, är det du kommer att
ha kvar den dagen din häst inte längre finns hos dig.
Nu har vi kommit fram till ”de vuxna hästarnas stig”. Här faller inte så måga träd men
dom som faller är ofta stora. Du måste hoppa eller bruka din yxa annars kommer ni inte
vidare. På denna stig finns också många gläntor då din häst nu har mycket tid över för dig.
Använd dessa för att samla minnen och bevara dem djupt i ditt innre, för du kommer att behöva dem en dag. ”de vuxna hästarnas stig” är visserligen lång men det går sakta, nästan omärkligt över i ”de gamla hästarnas stig”.
Denna stig är ljus och ganska kuperad. När vi kommit en bit in på denna stig så inser
vi att vi nu måste sänka tempot lite grann. Våra hästar är nu gamla och orkar inte lika
mycket som förut. Här faller en del träd som vi tillsammans tar oss förbi.
Här varken hoppar vi eller brukar vår yxa utan vi upptäcker att vi försiktigt
kan gå runt träden. Det är en omväg men våra vänner är gamla och spänsten är
inte vad den har varit. Plötsligt delar sig stigen igen och vi inser att den
vänstra vägen leder till en plats vi ännu inte har tillåtelse att träda in i.
Det är Trapalanda, hästarnas himmel. Den högra vägen leder över en porlande,
kristallklar bäck… Tillbaka till ”de ystra fölen stig”.
Denna lilla bäck är följden av alla tusentals tårar som fällts av oss människor vid detta vägskäl.
Så du är inte ensam, även om det känns så. Det är meningen att vi ska göra denna vandring flera
gånger, medans vår vän hästen bara vandrar den en gång.
Våra hästar går en bit in på den vänstra vägen och vänder sig sedan om.
Du lärde dig ju deras språk i gläntorna, så lyssna nu på vad dom har
att säga oss. Våra hästar säger ” vi har nått slutet på vår vandring,
men det är inte slutet på vår vänskap. En vacker dag kommer du stå vid
detta vägskäl och upptäcka att även du har tillåtelse att vandra den vänstra stigen.
Den dagen möts vi igen, för vi väntar alltid på dig och vårt tålamod är oändligt.
Vi vet att du sörjer oss men minns detta. Även om vi inte är hos dig kroppslig
så är vår ande alltid med dig. Det är inte bara vinden som jagar fram över dom
gröna ängarna, det är i ängens friska grönska som vi väntar på er. Så gå nu och
ta dig an ännu en häst. Nu är det du som kan vägen, så visa nu en ny vän livets stig.
Vi ses igen när även din tid är förbi.
Så min vän, ska vi gå ytterligare ett varv på dessa stigar? Du kanske redan har förstått
varför vi inte gick höger mot ”framgångens begärliga glänta”? Den är bara en illusion.
Det är vår vandring med hästen på livets stig som är det viktiga. Framgången kommer till
oss under vår vandring så länge vi tänker på att stanna upp i gläntorna och tänka på
vilka vi är, och framför allt på vad vi har.
Jag vet att du är ledsen min vän. Det är jag också. Vi har ju båda skilts från våra hästar
men kommer du ihåg vad jag sa i gläntorna om att minnas? Din hästs ande är alltid med dig
och om du tillåter dig att minnas alla fina stunder under er vandring, ja då känns det
återigen som om ni vore tillsammans…eller hur?
Vill du följa med? Jag känner till vägen och visar dig den gärna. Då går vi..
ljus och stigarna tydliga även om det ligger lite träd över stigen ibland.
Träden över stigen symboliserar dom problem som vi stöter på under vår vandring
genom livet med hästen. Du har en yxa med dig och kan med mycket slit avlägsna
problemet men slit inte på eggen i onödan för du kan inte slipa den igen.
Yxan ska symbolisera korrigeringar och tvång och detta sliter alltid på
förtroendet er imellan. Förtroendet är eggen.
Ibland kan ni kliva över träden och detta symboliserar dom problem som hästen
växer ifrån. Dom träd ni måste ta sats och hoppa över representerar dom problem
som ni måste jobba bort, dom försvinner inte av sig själva. Hästen liksom dom
unga träden växer och utvecklas och det tar lång tid och mycket solljus
innan dom blir vuxna och stabila. Solljuset är vår kärlek, vår
förlåtelse och vår glädje över hästens existen. Tänk också på att ett
vuxen träd inte böjer sig för vinden, det står eller knäcks.
Du får vad du formar fram, inget annat.
När du ser tillbaka på ”de ystra fölens stig” kommer du att upptäcka
att dom flesta träd var smala ungträd som varit lätta att kliva över,
bara du insett det i tid. Gjorde du det? Eller slet du på din egg?
Nu går så stigen makligt över till ” de upptagna unghästarnas stig”.
Här är fortfarande ljust men det faller större träd. Plötsligt delar
sig stigen bara en liten bit in och du står inför ditt första val.
Åt höger går stigen genom en dunkel skog, men lite längre fram
skymtar ”framgångens begärliga glänta”. Det är ju dit vi vill komma.
Eller? Men på denna väg faller många träd och du får ömsom hoppa
ömsom bruka din yxa för att komma vidare en liten bit i taget.
Nej låt oss istället följa våra hästar som börjat gå in på den vänstra vägen.
Ser du vad dom säger? Kan du deras språk? Om inte så borde du stanna
här framme i gläntan och inse att om din häst ska kunna fortsätta
följa dig på den här resan så måste du vara ödmjuk och förstå att du
har väldigt mycket att lära dig av din egen tålmodiga lärare, hästen.
Hästar besitter stor vishet vad gäller inlärningens hela filosofi, inte sant?
Titta på stoet som fostrar sitt föl, hon är ett under av tålamod,
kärlek och hon har inte bråttom. Fölet lärs sig det den ska i sinom tid.
Om du inte kan inse att din häst kan lära dig mycket, är risken stor att
du får vandra resten av vägen utan din häst. Din häst kommer säkert att
finnas i skuggorna bredvid stigen, för hästen sviker aldrig, men du kommer
kanske inte att kunna se den.
Som du märker så får vi hoppa en hel del och någon gång får vi rensa stigen med vår yxa.
Men det är ingen fara om det inte händer för ofta, eggen slits inte så fort. Under vår
vandring får vi inte glömma att sätta oss ner i dom vackra gläntorna och njuta av
naturen och våra hästars närhet. Detta är mycket viktigt eftersom du aldrig mår bra
av att springa genom livet och dom minnen du samlar i gläntorna, är det du kommer att
ha kvar den dagen din häst inte längre finns hos dig.
Nu har vi kommit fram till ”de vuxna hästarnas stig”. Här faller inte så måga träd men
dom som faller är ofta stora. Du måste hoppa eller bruka din yxa annars kommer ni inte
vidare. På denna stig finns också många gläntor då din häst nu har mycket tid över för dig.
Använd dessa för att samla minnen och bevara dem djupt i ditt innre, för du kommer att behöva dem en dag. ”de vuxna hästarnas stig” är visserligen lång men det går sakta, nästan omärkligt över i ”de gamla hästarnas stig”.
Denna stig är ljus och ganska kuperad. När vi kommit en bit in på denna stig så inser
vi att vi nu måste sänka tempot lite grann. Våra hästar är nu gamla och orkar inte lika
mycket som förut. Här faller en del träd som vi tillsammans tar oss förbi.
Här varken hoppar vi eller brukar vår yxa utan vi upptäcker att vi försiktigt
kan gå runt träden. Det är en omväg men våra vänner är gamla och spänsten är
inte vad den har varit. Plötsligt delar sig stigen igen och vi inser att den
vänstra vägen leder till en plats vi ännu inte har tillåtelse att träda in i.
Det är Trapalanda, hästarnas himmel. Den högra vägen leder över en porlande,
kristallklar bäck… Tillbaka till ”de ystra fölen stig”.
Denna lilla bäck är följden av alla tusentals tårar som fällts av oss människor vid detta vägskäl.
Så du är inte ensam, även om det känns så. Det är meningen att vi ska göra denna vandring flera
gånger, medans vår vän hästen bara vandrar den en gång.
Våra hästar går en bit in på den vänstra vägen och vänder sig sedan om.
Du lärde dig ju deras språk i gläntorna, så lyssna nu på vad dom har
att säga oss. Våra hästar säger ” vi har nått slutet på vår vandring,
men det är inte slutet på vår vänskap. En vacker dag kommer du stå vid
detta vägskäl och upptäcka att även du har tillåtelse att vandra den vänstra stigen.
Den dagen möts vi igen, för vi väntar alltid på dig och vårt tålamod är oändligt.
Vi vet att du sörjer oss men minns detta. Även om vi inte är hos dig kroppslig
så är vår ande alltid med dig. Det är inte bara vinden som jagar fram över dom
gröna ängarna, det är i ängens friska grönska som vi väntar på er. Så gå nu och
ta dig an ännu en häst. Nu är det du som kan vägen, så visa nu en ny vän livets stig.
Vi ses igen när även din tid är förbi.
Så min vän, ska vi gå ytterligare ett varv på dessa stigar? Du kanske redan har förstått
varför vi inte gick höger mot ”framgångens begärliga glänta”? Den är bara en illusion.
Det är vår vandring med hästen på livets stig som är det viktiga. Framgången kommer till
oss under vår vandring så länge vi tänker på att stanna upp i gläntorna och tänka på
vilka vi är, och framför allt på vad vi har.
Jag vet att du är ledsen min vän. Det är jag också. Vi har ju båda skilts från våra hästar
men kommer du ihåg vad jag sa i gläntorna om att minnas? Din hästs ande är alltid med dig
och om du tillåter dig att minnas alla fina stunder under er vandring, ja då känns det
återigen som om ni vore tillsammans…eller hur?
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wwarmblod/423146522/
Visa toppen
Show footer