December
Monday 8 March 2010 photo 1/7
|
Jag sitter här i min ensamhet, det är tyst runt mig. Förutom underbara musiken. Jag funderar för mycket, precis som vanligt. Formar mina tankar med Neverstore dunkande i bakgrunden någonstans. Musiken hjälper mig att få ordning på ord, på känslor, tankar och funderingar. Fan vad bra dom är, Neverstore alltså.
Jag försvinner in i en annan värld, när jag lyssnar på dom. Låtarna känner mig. Det är jävligt bra, helt enkelt. (:
Jag förstår inte varför du alltid ljuger, varför du alltid är falsk och hur det alltid blir som du vill. Hur du kan såra människor omkring dig, gång på gång och ändå kommer dom tillbaka till dig. Jag är en av dom, minst lika patetisk som resten. Jag sårar också folk, men av dom jag sårat, har endast en kommit tillbaka till mig. Kanske två, vi får se hur det blir med det. Men resten har lämnat mig, och jag förstår dom. Vad jag inte förstår är hur du lyckas få tillbaka alla, utan att ens göra något. Utan att bli en bättre människa. Utan att bli en bättre kompis. En vacker dag måste du förstå, att allt inte handlar om dig. Att alla inte ska behöva ta din skit. Att en dag, kommer dina tillgångar försvinna, vad gör du då? Ha?
Jag tänker vara din vän, men inte för din skull. Utan för min egen skull. Hur ego det än låter. För hur mycket jag än ogillar dig ibland, hur mycket jag än kan störa mig på dig ibland. Så är du ändå oftast den som jag kan garva mest med, den som jag alltid har kul med och den jag kan vara heeelt knäpp med. Men vem är du egentligen?
Finns det någon i världen som känner dig? På riktigt?
Vänskap är en tanke, i två kroppar. Vem delar din tanke?
Jag försvinner in i en annan värld, när jag lyssnar på dom. Låtarna känner mig. Det är jävligt bra, helt enkelt. (:
Jag förstår inte varför du alltid ljuger, varför du alltid är falsk och hur det alltid blir som du vill. Hur du kan såra människor omkring dig, gång på gång och ändå kommer dom tillbaka till dig. Jag är en av dom, minst lika patetisk som resten. Jag sårar också folk, men av dom jag sårat, har endast en kommit tillbaka till mig. Kanske två, vi får se hur det blir med det. Men resten har lämnat mig, och jag förstår dom. Vad jag inte förstår är hur du lyckas få tillbaka alla, utan att ens göra något. Utan att bli en bättre människa. Utan att bli en bättre kompis. En vacker dag måste du förstå, att allt inte handlar om dig. Att alla inte ska behöva ta din skit. Att en dag, kommer dina tillgångar försvinna, vad gör du då? Ha?
Jag tänker vara din vän, men inte för din skull. Utan för min egen skull. Hur ego det än låter. För hur mycket jag än ogillar dig ibland, hur mycket jag än kan störa mig på dig ibland. Så är du ändå oftast den som jag kan garva mest med, den som jag alltid har kul med och den jag kan vara heeelt knäpp med. Men vem är du egentligen?
Finns det någon i världen som känner dig? På riktigt?
Vänskap är en tanke, i två kroppar. Vem delar din tanke?
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xduracellkanin/446777308/
Visa toppen
Show footer