Thursday 20 March 2008 photo 1/1
|
jag måste säga... att du räddade mig...
att du fortfarande gör det...
Du är den enda jag kan tänka mig en framtid med, en ljus sådan.
Du ändrade hela mitt liv, mina tankar, förväntningar...
Jag vill ha en framtid med dig.
jag kommer alltid finnas där, i mörker såsom ljus.
När allt är åt helv*ete är det Dig jag vill ringa, dig jag vill bli tröstad av.
Jag vill någon gång ha en familj med dig, se hur vårat barn hade sett ut.
Att dela ett barn med dig.. det hade varit det ultimata faktiskt.
Inte för att du kommer läsa det här, eller allra minst fatta att det är Dig den tillägnar..
Men du är unik.
Jag kommer aldrig ge upp hoppet om att få Dig. Du rörde vid min själ redan första gångerna vi sågs... Du lyser fortfarande upp mina annars så mörka drömmar.
Bli inte rädd nu... eller a, 'rädd'... du vet vad jag menar... jag vet att det är kompliserat nu,
du har någon annan och vill antagligen inte höra allt det här...
Men jag känner att jag måste få det ur mig på något sätt.
Du är nog en av de människor som känner mig bäst, står mig närmast.
Det är dig jag vill ha vid min sida.
Med dig behöver jag ingen annan (okej, förutom Helene <3), you're the perfect drug.
De gåner vi bara suttit och pratat, tittat på varandra.. hållt hand...
Skojbråkat tills vi båda i princip flippat på varandra... det är något jag alltid kommer bära med mig.
Utan dig (och helene är självklart inräknad, såsom sofie), hade jag inte klarat mig.
Du förstår som ingen annan, du känner mig som ingen annan gör...
Jag känner att jag kan dela vad som helst med dig.
Vi har suttit och hållt hand i biosalonger, utomhus och jag har legat nära dig på spårvagnar och bussar.... Och varje gång har jag känd mig trygg. säker.
Med tanken på dig har jag klarat precis allt.
Å vad du inte kommer fatta att jag menar dig nu heller...
Till och med Lucas älskar dig, ni har ju en gullig, "speciell" realtion hund och människa emellan...
Vad jag försöker säga... Du lyser upp min värld.
Jag vet att vi glidit ifrån varandra det sistonde, vi lever så nära men ändå i så olika världar.
Du är speciell, det kände jag redan från första början.
När allt var skit i julas fanns du där, ett stöd jag alltid visste att jag hade.
Någon jag kunde berätta allt för, någon som kanske inte förstod men försökte.
Någon som älskade mig.
Jag skulle ge vad som helst för ännu en av våra stunder...
Att få återuppleva ännu ett lyckligt minne med dig...
Och tro mig, jag kommer göra mitt bästa, du har en plats i mitt liv.
Halva mitt hjärta är ditt.
Nu när jag vet hur du mår.. hur dåligt du mår...
Jag finns här. När som helst. Dygnet runt.
Det vet du.
Bara att du kan prata med mig om hur du mår.... det värmer. mer än vad du kan ana.
Jag kommer inte ge upp om dig.
(Å vad du antagligen fortfarande inte fattar att det är du?)
I will always be your soldier <3
I won't surrender this time.
You have the bigges piece of my heart, and
I don't want anyone else.
No one but you.
God the thought of you saves me <3
Vad jag vill sagt.... (jag kom precis på att jag skrivit en hel roman om det..), är att jag finns här. Med hela mitt hjärta och hela min själ. När som helst. Du kan lita på mig, jag kommer aldrig lämna dig, aldrig överge dig.
Du är speciell, så... lik mig.... på så många sätt...
och.. jag saknar dig... här... i mitt liv...
"Å som jag önskar att du var här nu, jag vill bara höra dina hjärtslag.
Å som jag önskar att vårt krig tog slut...
Men jag har lärt av mina misstag.
Och du är lika ensam som jag"
(jag har alltid sett oss som Ansgar och Evelyne)
att du fortfarande gör det...
Du är den enda jag kan tänka mig en framtid med, en ljus sådan.
Du ändrade hela mitt liv, mina tankar, förväntningar...
Jag vill ha en framtid med dig.
jag kommer alltid finnas där, i mörker såsom ljus.
När allt är åt helv*ete är det Dig jag vill ringa, dig jag vill bli tröstad av.
Jag vill någon gång ha en familj med dig, se hur vårat barn hade sett ut.
Att dela ett barn med dig.. det hade varit det ultimata faktiskt.
Inte för att du kommer läsa det här, eller allra minst fatta att det är Dig den tillägnar..
Men du är unik.
Bli inte rädd nu... eller a, 'rädd'... du vet vad jag menar... jag vet att det är kompliserat nu,
du har någon annan och vill antagligen inte höra allt det här...
Men jag känner att jag måste få det ur mig på något sätt.
Du är nog en av de människor som känner mig bäst, står mig närmast.
Det är dig jag vill ha vid min sida.
Med dig behöver jag ingen annan (okej, förutom Helene <3), you're the perfect drug.
De gåner vi bara suttit och pratat, tittat på varandra.. hållt hand...
Skojbråkat tills vi båda i princip flippat på varandra... det är något jag alltid kommer bära med mig.
Utan dig (och helene är självklart inräknad, såsom sofie), hade jag inte klarat mig.
Du förstår som ingen annan, du känner mig som ingen annan gör...
Jag känner att jag kan dela vad som helst med dig.
Med tanken på dig har jag klarat precis allt.
Å vad du inte kommer fatta att jag menar dig nu heller...
Till och med Lucas älskar dig, ni har ju en gullig, "speciell" realtion hund och människa emellan...
Jag vet att vi glidit ifrån varandra det sistonde, vi lever så nära men ändå i så olika världar.
Du är speciell, det kände jag redan från första början.
När allt var skit i julas fanns du där, ett stöd jag alltid visste att jag hade.
Någon jag kunde berätta allt för, någon som kanske inte förstod men försökte.
Någon som älskade mig.
Jag skulle ge vad som helst för ännu en av våra stunder...
Att få återuppleva ännu ett lyckligt minne med dig...
Och tro mig, jag kommer göra mitt bästa, du har en plats i mitt liv.
Halva mitt hjärta är ditt.
Nu när jag vet hur du mår.. hur dåligt du mår...
Jag finns här. När som helst. Dygnet runt.
Det vet du.
Bara att du kan prata med mig om hur du mår.... det värmer. mer än vad du kan ana.
Jag kommer inte ge upp om dig.
(Å vad du antagligen fortfarande inte fattar att det är du?)
I will always be your soldier <3
I won't surrender this time.
You have the bigges piece of my heart, and
I don't want anyone else.
No one but you.
God the thought of you saves me <3
Du är speciell, så... lik mig.... på så många sätt...
och.. jag saknar dig... här... i mitt liv...
"Å som jag önskar att du var här nu, jag vill bara höra dina hjärtslag.
Å som jag önskar att vårt krig tog slut...
Men jag har lärt av mina misstag.
Och du är lika ensam som jag"
Comment the photo
bara så du vet så har jag faktiskt läst ALLT och det var fint skrivet <3 det kommer bli ni igen en vacker dag tro mig <3
btw så gillade jag bdelarna med mig i xD <33
erkänn du gillade det, muahahhahah XD <3
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xvinterdrog/181704027/