December
Saturday 10 January 2009 photo 2/3
|
Jag ska berätta om en dröm jag hade inatt.
Det handlar om mig och han Michael Scolfield i Prison Break. ( Jag vet det låter knäppt. )
Men i drömmen var vi förälskade. Vi älskade varann mer än nåt annat.
Helt plötsligt hände det något. Några människor tog honom ifrån mig.
Dom låste in oss i varsitt hus lågt ifrån varann.
I drömmen var jag väldigt ledsen och bara grät.
Efter en dag blev det krig i våran stad eller vad det var.
Jag va jätte rädd för hans skull, jag gick runt och oroade mig att han hade dött.
Efter ett tag kom några människor och förde tillbaka mig till den platsen dom skilde oss åt.
Dom visade mig Michael, dom hade gjort nåt med honom.
Han spottade ut nåt svart ur munnen och hans ögon va helt läskiga.
Jag grät, och när jag grät i drömmen kändes det verkligt!
Det kändes som en kniv i hjärtat..
Han kände inte igen mig och stog och skratta med dom andra åt mig.
Jag skrek åt dom : Vad har ni gjort med honom?
Alla kollade på mig, även Michael.
Sen kollade jag på honom med ögonen helt tårögda och frågade :
Känner du inte igen mig längre älskling? :/
Han kollade på mig ett tag och sen såg han förvånad ut.
Helena?
Jag log jag mot honom och svarade : Ja, älskling! Det är jag!
Han log mot mig tillbaka, han tog min hand och kollade mig djupt in i ögonen.
Efter en stund kysste han mig, hårt och passionerat, som om att han längtat efter mig.
Sen tog det tyärr slut.
Men drömmen kändes så verklig! Önskar att det va så på riktigt med, men tyärr. Det samhället vi lever i är sjukt! Fullt med skitsnack osv. Det är tråkigt..
Det handlar om mig och han Michael Scolfield i Prison Break. ( Jag vet det låter knäppt. )
Men i drömmen var vi förälskade. Vi älskade varann mer än nåt annat.
Helt plötsligt hände det något. Några människor tog honom ifrån mig.
Dom låste in oss i varsitt hus lågt ifrån varann.
I drömmen var jag väldigt ledsen och bara grät.
Efter en dag blev det krig i våran stad eller vad det var.
Jag va jätte rädd för hans skull, jag gick runt och oroade mig att han hade dött.
Efter ett tag kom några människor och förde tillbaka mig till den platsen dom skilde oss åt.
Dom visade mig Michael, dom hade gjort nåt med honom.
Han spottade ut nåt svart ur munnen och hans ögon va helt läskiga.
Jag grät, och när jag grät i drömmen kändes det verkligt!
Det kändes som en kniv i hjärtat..
Han kände inte igen mig och stog och skratta med dom andra åt mig.
Jag skrek åt dom : Vad har ni gjort med honom?
Alla kollade på mig, även Michael.
Sen kollade jag på honom med ögonen helt tårögda och frågade :
Känner du inte igen mig längre älskling? :/
Han kollade på mig ett tag och sen såg han förvånad ut.
Helena?
Jag log jag mot honom och svarade : Ja, älskling! Det är jag!
Han log mot mig tillbaka, han tog min hand och kollade mig djupt in i ögonen.
Efter en stund kysste han mig, hårt och passionerat, som om att han längtat efter mig.
Sen tog det tyärr slut.
Men drömmen kändes så verklig! Önskar att det va så på riktigt med, men tyärr. Det samhället vi lever i är sjukt! Fullt med skitsnack osv. Det är tråkigt..
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/yuriko/317992843/
Visa toppen
Show footer