Friday 1 January 2010 photo 1/1
|
På nyårsafton hade vi lite gäster hem till oss och åt gott, drack gott och spelade yatzy med barnen. Mats och jag gillar inte smällare och raketer men våra gäster är helt tokiga i detta liksom vår son. Men med hänsyn till Levis stuntrade även våra gäster i att köpa raketer i år. Det räcker med alla fyrverkerier runt om oss. Man kan njuta ändå om man vill. Vi var lite fundersamma hur Levis skulle klara alla smällare. Han var ju väldigt rädd för ljud när han var mindre. Bilar och flygplan var hemska vidunder. Men idag klarar han det mesta. Traktorer och en del andra ljud gillar han fortfarande inte särskilt mycket, men ibland verkar han älska lud och oljud. För vem lägger sig mitt i smeten när barnen samlats hemma för att köra rockband på playstation, eller när de leker krig med revolvrar och högljudda gevär? Jo, just det, Levis.
JAg gick ut med Levis vid tio för promenad. Innan alla satte igång tänkte jag. Men naturligtvis började någon granne skjuta upp ett helt artilleri precis när vi gick där i den vackra vita tystnaden. Det gillade Levis INTE! Det slutade ju liksom aldrig. Levis visade att han ville gå hem och jag gjorde ingen stor sak av det utan vi vände och gick hem igen. Utan att jag tyckte synd om honom eller så.
Men sen vid tolvslaget hemma, satte vi på tvn högt och satte oss i tvrummet. Jag drog ner persiennerna också. Då gick det jättebra. Levis låg lugnt i soffan och tittade. Så såvidare rädd var han inte trots allt. Skönt!
Annons