Känner att jag måste förklara

Ibland känner jag bara att jag inte räcker till

jag duger inte åt nån...och jag vill hellst av allt bara gå under jorden.

andra dan så kan jag vara hur jävla glad som hellst även om, jag dagen innan suttit o sagt att jag inte orkar...

jag vet inte vad jag ska säga mer än, förlåt.

jag vet inte hur jag ska hantera allt utan o gråta lite... jag vet inte hur jag mår..hur jag känner eller hur jag borde må och känna...

jag vet inte om jag verkligen vill...eller om det är inbillning.. jag vet inte om jag ens finns...är jag död? then tell me.

jag fick höra en grej idag bara för nån timme sen som gjorde mig varm i hela kroppen och verkligen glad....det försvann på bara nån minut...och nu är jag lessen igen....varför försvinner inte det? den konstanta jävla gråten i halsen och tårarna som jag pressar tillbaka...varför försvinner det inte? bara äkel känslor..bara panik över allt...

behövs jag?? eller är det också bara nått jag inbillar mig? kanske blir jag påverkad av mina vänner...när dom säger att dom älskar mig....behöver mig....

men är det tillräckligt?? går jag att laga?? jag är fan inte säker...inte säker på nått längre.

känslan jag har går inte att beskriva i ord...känslan jag har går inte att berätta om...jag är rädd för att nästa gång jag blir sårad är den sissta...då brister jag....

då dör jag.

vart ska jag ta vägen? vem vänder man sig till när man känner sig död?

läkare??

psykologer?

vänner?

hjälp mig...jag drunknar...

hjälp mig...jag försvinner

hjälp mig...jag kan inte andas

hjälp mig...jag är ensam

hjälp mig..jag orkar inte

hjälp mig...jag dör.

Annons

The photo has no tags

December 2013