Jag kommer ihåg när jag var liten ,
då jag ville bli femton år .

Men jag visste nog inte hur många problem man skulle få .
Och hur jobbigt det skulle bli .
Att inte veta vilka som är ens riktiga vänner
och
att få höra elaka kommentarer varje dag .

Ligga och gråta varje natt
Och höra djävulens onda skratt .

Det var nog allt annat än vad man hade trott ..

finns en bättre ramsa

jag kommer ihåg när jag var liten då jag ville bli 15 år.

Men jag visste nog inte hur mycket knull jag skulle få.

och hur skönt det skulle bli,

att vilka som var bäst och att få sig en kyss varje dag, ligga och **** varje natt och höra tjejens fina skratt.



det var nog prercis som jag trodde :D



min poäng är, var inte deprimerad, även om du är deprimerad var glad :D

skämt om allt så löser det sig :D

Man ville bli stor, vara stor för att få gå ut själv, umgås med sina vänner själv.

Men ibland önskar jag bara att jag inte fick göra allt detdär, att jag bara fick vara liten, liten med mina förledrar, hitta på saker med familjen, inget annat.

Gå på dagis varje dag.

Få en vän, en vän som man leker med, bli ovän med den, men nästa dag så är det inget längre.

Man får svika en hur många gånger som hälst, men endå vara bästa vänner dagen därpå.



Det gäller bara att hitta sig själv ordenkligt när man blir älldre, annars klarar man sig inte.

Det blir riktigt svårt, men så är det.



Man blir vuxen, problem där med, räkningar, jobb, kärlek, barn, problem fram till döden.



Egentligen hadde man det som bäst när man var liten, att sitta bortskämd i en barnvagn, få allting, slippa bry sig om hur man ser ut, hur mycket man väger, hur många vänner man har.

Det är bara sånt föreldrarna tar hand om, man behöver knappt röra på sig, bara sitta där, föreldrarna gör allt.



Ett år går, man känner värkligen att man börjar bli stor, som 10 åring, man får gå till affären själv, man känner sig bara så himmla stolt, men helt plötsligt, alla vänner försvinner från en.

Man blir tonåring, och allt som föreldrarna gjorde får man nu göra själv.





Men du får aldrig glömma, allt du ville när du var liten, det du fott nu?

Betyder inte det något längre? jo det gör det.







Rebecka, du ska veta att jag älskar dig<3