Sunday 10 January 2010 photo 6/6
|
Sunday 10 January 2010 photo 6/6
|
"Det är inte alltid man har den här känslan, att vara fri. Att inte behöva tänka."
Jag sitter i skolbänken. Om 5 minuter slutar vi. Min lärare pladdrar på om att vi ska det stora fysik provet imorrn, men det hör inte jag. Jag sitter och kollar ut, snöflingorna landar tyst, tyst på marken. Det ser ut som om de dansar. Jag hatar snö, i vanliga fall, men idag får det snöa hur mycket det vill. Inget kan förstöra den glada bubblande glädjen inuti mig.
Det är ju inte varje dag man ska hämta sin allra första häst. "Riiiiiiiing". Äntligen ringer det ut! Jag rusar ut på skolgården, eller snarare till parkering, 20 min över 3 skulle pappa vara där. I vanliga fall har jag inget emot att vänta på min pappa som ALLTID är försenad. men idag gör det något. 20 min i 4 kommer han, att han aldrig kan passa tiden.
Dagen innan hade jag pysslat med boxen som hästen skulle stå i, i flera timmar. Jag hade skurat den, lagt in ny fräscht spån, min häst skulle få det bästa!
Det hela började med att i juni hade jag börjat att leta efter häst, men ingen hade passat just mig, jag hade ganska höga krav. Det tog flera månader, till slut hittade jag dröm hästen. Medans jag satt och tänkte på mig dröm häst så tutade pappa till, med tutan. Jag vaknade ur mina dagdrömmar och såg en stor hästgård. Det var inte första gången jag hade varit här, jag hade ju provridit hästen många gånger.
En stor mann kom fram till oss, och alla steg ur bilen.
Det är ni som sak hämta Vicke förstår jag! sa mannen.
- Ja det är vi, sa pappa med en mycket glad ton!
- Pappa, får jag gå in och hålsa på honom? sa jag. Den stora mannen måste ha hört mig, för han sa " klart du får!".
jag gick in i det stora, stora stallet och kollade på alla hästarna. alla andra hästar var jätte stora hästar, och alla var bruna. Förutom en, en var skäck och mindre än de andra, det var Vicke. Mitt hjärta tog ett stort skutt när jag såg honom, de små busiga ögonen, hans rufsiga pannlugg.
Plötsligt kom den stora mannen in.
- Ja det är väl bäst att vi lastar honom då! sa den store mannen och skrattade.
- Ja det tycker jag så att han får komma till sitt nya hem någon gång, skrattade då också pappa.
Jag var stum, jag sa ingenting, de måste ha trott att jag var stum, men det var ju ja nartuligtvis inte, men jag var bara för lycklig.
När vi satt i bilen till stallet, satt jag och läste hans papper:
Namn: Villus vick
Färg: Skäck
Kön: Vallack
Ålder: 8 år
Kategori: D- ponny
Ägare: Sandra Lilja
" Ägare: Sandra Lilja", jag blev så glad när jag läste det. Att några få bokstäver som satt ihop, kunde betyda så mycket hade jag aldrig trott. Han var min nu.
När vi kom till stallet ledde vi in honom i hans nya box, och han nosade på hans nya box kompisar. Aldrig hade jag varit så lycklig.
Nästa dag i skolan ville jag bara att den skulle sluta så att jag kunde åka till stallet. Min lärare kom fram till mig och lämnade ett papper, jag kolla på det och läste " Fysik prov".
Åh nej! JAg hade ju glömt det, jag kunde knappt hälften av alla frågor, fan också!
Men till slut ringer klockan och jag rusar till bussen. Nu ska jag till min nya fina häst!
1 år senare.
Jag galopperar på en stor snöig äng, det är inte alltid man har den här känslan, att var fri, att inte behöver tänka. <3