7 February 2008
klockan var inte mer än tio minuter i nio (min absolut tidigaste morgon i Paris) och solen höll just på att klättra över träd och husfasader (den kunde inte lovat bä
barnen i parken lekte redan, antagligen med dagisfröknar och föräldralediga mamma och pappa, jag ville så hemskt gärna vara med, men vad hade då de vuxna sagt (jag vill
skolbarn på tidigaste vårutflyckten
(jag älskade de där utflyckterna, med mammas hemmalagade piizzabitar sedan fredagens disneydax, eller de perfekt stekta pannkakorna med hjort
det ser kanske inte super smarrigt ut (ibland fångar inte kameran det äkta ögonblicket) men min första helt ensamma frukost i Paris smakade utmärkt. underhållningen var
sedan vände jag åter stegen mot tornet (Sara ville självklart bestiga detta nu när hon har chans, och jag gick för att möta upp dem nedanför) mina vänner ä
ännu en lekpark som lockar mitt barnasinne till liv
(det som förrästen aldrig kommer försvinna, ständigt barn innuti)
jag vill aldrig bliva stur
antagligen har jag redan visat er därhemma liknande bilder (Paris är inte så stort trots allt, då man befinner sig på platser man från triumfen kan promenera till, vi
de är så glada av att vara tillsammans
och jag av att se deras glädje över att vara tillsammans, och avden svettiga solen
idioter som köar för att åka hiss till toppen av skapelsen
(om ni någon gång tänker följa deras exempel, köa vid öppningstid, för det lär var
det är så varmt att Sara (som ni ser) inte klarade av hatt behålla jackan på, och då var det ändå bara en vårjacka hon bar
på väg till monoprix stannade vi till vid en fruiteria (så heter det verkligen inte) för att köpa goda gröna bananer, av erfarenhet vet vi att vårt kära prix
den lille mannen i bakgrunden var lite småskojig, fast hans franska var obegriplig (det är möjligt att han pratade ett turkiskt språk, jag kan åtminstone skylla på de
och till alla de som tror att jag brutit alla mina nyårslöften: titta jag äter frukt, bland kanske lite för mycket om det ens är möjligt.
en fråga till de som ka
vi tyckte hennes stil var så fin så vi funderar på att bli coppycats eller vad man nu kallar det, därför detta snygga smygfoto
efter blixtfarande till skolan kom så klasskamraterna tillbaka till sin gäst och en underbar paj (den ser till-och-med ut som en paj ska göra) vi blev hänförda och fullkomlig
så var det dax att korka upp vinet
(cashew och chilichokladen är numer ett måste, och det trots att vi proppat i oss grymt mycket redan)
Direct link:
http://dayviews.com/1984/2008/2/7/