March
Tuesday 17 November 2009 photo 1/1
|
KÖRKORTKÖRKORTKÖRKORTKÖRKORTKÖRKORTKÖRKORT!!!!
Äntligen var dagen här! Uppkörning! All uppbyggd nervositet blåstes bort när jag trampade mig fram genom ösregnet till vägverket från Parker. Jag var dyngsur och frusen när jag kom fram, efter 20 minuter. Men nervositeten var minimal - den var befintligt, men inte stor. Vid handslaget med "han som skulle avgöra" gick allt från att kännas bara sådär till att kännas jättebra.
Jag fick en lätt kontroll och sen bar det iväg. Körde bort mot Tranemo, in mot Marbäck och körde gamla Marbäck vägen tillbaka till Uhamn. Körde runt inne i stan, kollade på allt runtomkring mig. Sen backa jag runt ett hörn och så va allt klart. För att citera korrekt "Jag har en trevlig och glad nyhet" . Det leedent som bröt mitt ansikte i två måste varit enormt, jag kände hur jag nästannästanästan började gråta men började skratta istället.
På vägen upp ringer jag massa samtal och skriker ut allt det glada! Emlie och Julia va otroligt fina att vänta vid körskolan, bara det att det va lite fel ställe. Men med lappar där det står "GRATTIS, DU ÄR BÄST och JAG VISSTE ATT DU SKULLE KLARA DET" på ena sidan och "DET GÅR BÄTTRE NÄSTA GÅNG" på andra, så är det otroligt najs att ha sånna vänner!
ÄntligenÄntligen! Vuxenpoäng till tusen att åka och hämta pappa på jobbet!!
Poäng för att skjutsa hem sina polers åt ena hållet och det andra!
Poäng för att slockna järnet i soffan för att kräla sig upp och skriva ner dagens alla otroligt roliga underbara händelser.
Nu blir det Gossip Girl. Sen blir det öva inför idrottsprov. Sen blir det sängen och sovmorgon för första gången på mkt mkt länge!
Det känns underbart!
Du har hjälpt!
Äntligen var dagen här! Uppkörning! All uppbyggd nervositet blåstes bort när jag trampade mig fram genom ösregnet till vägverket från Parker. Jag var dyngsur och frusen när jag kom fram, efter 20 minuter. Men nervositeten var minimal - den var befintligt, men inte stor. Vid handslaget med "han som skulle avgöra" gick allt från att kännas bara sådär till att kännas jättebra.
Jag fick en lätt kontroll och sen bar det iväg. Körde bort mot Tranemo, in mot Marbäck och körde gamla Marbäck vägen tillbaka till Uhamn. Körde runt inne i stan, kollade på allt runtomkring mig. Sen backa jag runt ett hörn och så va allt klart. För att citera korrekt "Jag har en trevlig och glad nyhet" . Det leedent som bröt mitt ansikte i två måste varit enormt, jag kände hur jag nästannästanästan började gråta men började skratta istället.
På vägen upp ringer jag massa samtal och skriker ut allt det glada! Emlie och Julia va otroligt fina att vänta vid körskolan, bara det att det va lite fel ställe. Men med lappar där det står "GRATTIS, DU ÄR BÄST och JAG VISSTE ATT DU SKULLE KLARA DET" på ena sidan och "DET GÅR BÄTTRE NÄSTA GÅNG" på andra, så är det otroligt najs att ha sånna vänner!
ÄntligenÄntligen! Vuxenpoäng till tusen att åka och hämta pappa på jobbet!!
Poäng för att skjutsa hem sina polers åt ena hållet och det andra!
Poäng för att slockna järnet i soffan för att kräla sig upp och skriva ner dagens alla otroligt roliga underbara händelser.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/19910305/424886084/
Visa toppen
Show footer