March
Saturday 21 January 2012 photo 1/1
|
Tears Dry On Their Own
One Direction fanfiction
Del 4 – Heartbroken
Dagarna gick, killarna hade varit borta i nästan 1,5 månad och allt jag gjorde var att ligga ute vid poolen med Emmy, åka inlines med Marcus och längta efter Harry. Han hade lovat att när han kom tillbaka skulle han låta mig träffa resten av killarna i One Direction. Varje dag såg jag dem skriva på twitter hur kanon allt var, och att läsa det fick mig att sakna honom ännu mer, men jag ville ändå läsa för att se vad han gjorde om dagarna, även om han hörde av sig varje dag antingen över skype, telefon eller sms.
Idag skulle jag bara ligga hemma och steka, om inte nåt annat dök upp. Jag hade inte fått något god morgon-sms av Harry än men jag antog att han hade fullt upp eller hade viktiga saker att göra.
Jag stack ner handen i högen med bikinis i min byrå och tog upp en röd som jag tog på mig och sen gick jag ut och lade mig på en luftmadrass i poolen med min iPod nano och blundade. Jag hade laddat ner några låtar med One Direction som jag tyckte var bra och varje gång Harry började sjunga rös jag till och det kändes som att han var nära.
När jag hade legat på madrassen i nästan tre timmar tänkte jag gå in igen, men jag orkade helt enkelt inte så jag vände mig om och solade ryggen istället.
Jag vaknade av att en lätt bris drog över min kropp. Jag öppnade ögonen och insåg att det nästan hade börjat bli mörkt. Jag tänkte på Harry och att han borde ha hört av sig nu. Jag paddlade in mig till kanten med armarna och klev upp på stenplattorna som ramade in poolen. Jag tog min handduk och svepte om mig och gick in. Jag ställde mig framför spegeln och såg hur jag hade bränt mig över hela kroppen. Jag suckade men tänkte att så fort det röda lagt sig skulle det bli en fin bränna. Sedan sprang jag in på mitt rum, tog min mobil och slängde mig i sängen. När jag låst upp den kände jag hur besvikelsen sköljde över mig när jag såg att han inte hade ringt eller smsat. Jag tittade på klockan, hon var redan 7. varför hade han inte hört av sig? Jag knappade snabbt in ett meddelande och tryckte iväg det.
"What are you up to? Miss u babe x"
Även om jag sovit i flera timmar där ute kände jag mig så otroligt trött, så jag somnade i sängen med bikinin på.
Dagarna fortsatte passera, och Harry skulle vara hemma om 3 dagar. Det som oroade mig var att han inte hört av sig på två veckor. Han svarade inte på mina sms eller samtal och jag hade gråtit mig till sömns varje kväll. Men jag försökte intala mig att han bara hade det stressigt på turnén.
Jag satt vid datorn och kollade min twitter. Då pep min telefon till och jag tog snabbt upp den för att se om det var Harry. När jag tittade på skärmen och såg att det inte var Harry, utan bara något nummer jag inte ens hade inlagt lade jag ifrån mig telefonen igen utan att läsa smset. Jag återgick till twitter på min dator. Om en halvtimme skulle Marcus komma och hjälpa mig laga mat för mina föräldrar var iväg på semester bara de två, så jag hade huset för mig själv i tre veckor framåt. Klockan slog 3 och Marcus skulle komma vilken minut som helst, så jag satte igång ugnen och plockade fram potatisarna och fläskfilén. Då ringde det på dörren och jag gick och öppnade och släppte in Marcus.
"You can go out and start the grill, here's the meat" sa jag och räckte honom filén.
"Yes ma'm" sa han och gick ut och satte fyr på kolen. Jag själv började skära potatisarna i halvor och lade ut dem på plåten och tog olivolja och hällde lite på potatisarna. Sedan strösslade jag lite flingsalt över dem. Marcus hade börjat grilla köttet såg jag genom fönstret så jag satte in potatisen i ugnen. Sedan gjorde jag en sallad som jag ställde in i kylen. Jag tog två burkar cola innan jag stängde den och gick ut till Marcus. Jag räckte honom colan och han knäppte upp den.
"What have you been up to lately? You've seemed kinda... off" sa han.
"Just... some boy issues"
"Boy issues? What boy?" frågade Marcus, nästan lite upprört.
"Chill out, will you? You know One Direction? I met Harry Styles a while back and he's on tour now, but he doesn't reply me any longer so I don't really know.."
"Harry Styles?! Why the hell didn't you tell me about him? I thought we trusted each other."
"What? I do trust you, I just didn't think you'd want to hear about that"
"Oh, is that so? I've always told you everything. I care about you so much, and then you keep secrets from me? Have a nice meal" sa Marcus, slängde grillvantarna på bordet och gick in i huset igen och gick ut genom ytterdörren. Jag satt kvar, chockad. Jag trodde inte det betydde så mycket för honom att veta allt som händer i mitt liv. Jag tog på mig grillhandskarna och grillade färdigt köttet. Sedan lade jag den på ett fat och skar upp den. Jag tog ut potatisarna ur ugnen och satt sedan ensam ute i trädgården i hammocken och åt middag för mig själv. Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken när jag insåg hur sårad Marcus blivit. Men jag stod emot och kom då att tänka på smset jag fått innan idag. Jag gick in och hämtade telefonen och öppnade smset när jag satt mig i hammocken igen.
"Call this number when you see this. I need to tell you something. Louis x"
Vem tusan är Louis? Jag tänkte efter om jag kände någon som hette så sen kom jag på att det är ju en av bandmedlemmarna, så jag ringde numret direkt.
"Lou" svarade en kille.
"Ehm, hi, it's Carrie"
"Oh, hi! You got the text?"
"Yeah, was it something important?"
"Uhm, yeah, I kinda need to tell you something"
"What is it?"
"We know that Harry has been seeing you before we went on tour, and all he ever spoke about the first weeks was you. But a couple of weeks ago we had a day off and went to a party. Harry's ex was there, and... they kinda kissed. A lot."
"Are you serious?" frågade jag med gråten i halsen.
"I'm sorry, Harry's my best friend and I know I should protect him. But he really care for you and he's been all depressed lately. He can't keep breaking hearts all the time. And this time he screwed up something really good" Louis lät ärligt ledsen för min skull, men jag kunde inte få fram nåt, tårarna hade redan börjat rinna, så jag tryckte av samtalet utan att säga hejdå och lät allt rinna av mig. Den natten låg jag med en filt i trädgården och grät mig till sömns i hammocken. Hur kunde jag vara så dum och tro att en kille som Harry skulle bry sig om någon som mig. Jag kände mig lurad. Sårad. Värdelös.
-----------------------------------------------------------------------
såååå! tack för alla gulliga kommentarer :) men hade verkligen varit tacksam om ni kom med lite åsikter! vill att det ska bli så bra som möjligt :) och om någon skulle vilja följa min fanfic, bli vän med mig här på dv för jag lägger upp allt där, så behöver jag inte lägga upp varje gång det kommer en ny del i gruppen, för folk kanske stör sig på det :) puss!
Idag skulle jag bara ligga hemma och steka, om inte nåt annat dök upp. Jag hade inte fått något god morgon-sms av Harry än men jag antog att han hade fullt upp eller hade viktiga saker att göra.
Jag stack ner handen i högen med bikinis i min byrå och tog upp en röd som jag tog på mig och sen gick jag ut och lade mig på en luftmadrass i poolen med min iPod nano och blundade. Jag hade laddat ner några låtar med One Direction som jag tyckte var bra och varje gång Harry började sjunga rös jag till och det kändes som att han var nära.
När jag hade legat på madrassen i nästan tre timmar tänkte jag gå in igen, men jag orkade helt enkelt inte så jag vände mig om och solade ryggen istället.
"What are you up to? Miss u babe x"
Även om jag sovit i flera timmar där ute kände jag mig så otroligt trött, så jag somnade i sängen med bikinin på.
Jag satt vid datorn och kollade min twitter. Då pep min telefon till och jag tog snabbt upp den för att se om det var Harry. När jag tittade på skärmen och såg att det inte var Harry, utan bara något nummer jag inte ens hade inlagt lade jag ifrån mig telefonen igen utan att läsa smset. Jag återgick till twitter på min dator. Om en halvtimme skulle Marcus komma och hjälpa mig laga mat för mina föräldrar var iväg på semester bara de två, så jag hade huset för mig själv i tre veckor framåt. Klockan slog 3 och Marcus skulle komma vilken minut som helst, så jag satte igång ugnen och plockade fram potatisarna och fläskfilén. Då ringde det på dörren och jag gick och öppnade och släppte in Marcus.
"You can go out and start the grill, here's the meat" sa jag och räckte honom filén.
"Yes ma'm" sa han och gick ut och satte fyr på kolen. Jag själv började skära potatisarna i halvor och lade ut dem på plåten och tog olivolja och hällde lite på potatisarna. Sedan strösslade jag lite flingsalt över dem. Marcus hade börjat grilla köttet såg jag genom fönstret så jag satte in potatisen i ugnen. Sedan gjorde jag en sallad som jag ställde in i kylen. Jag tog två burkar cola innan jag stängde den och gick ut till Marcus. Jag räckte honom colan och han knäppte upp den.
"What have you been up to lately? You've seemed kinda... off" sa han.
"Just... some boy issues"
"Boy issues? What boy?" frågade Marcus, nästan lite upprört.
"Chill out, will you? You know One Direction? I met Harry Styles a while back and he's on tour now, but he doesn't reply me any longer so I don't really know.."
"Harry Styles?! Why the hell didn't you tell me about him? I thought we trusted each other."
"What? I do trust you, I just didn't think you'd want to hear about that"
"Oh, is that so? I've always told you everything. I care about you so much, and then you keep secrets from me? Have a nice meal" sa Marcus, slängde grillvantarna på bordet och gick in i huset igen och gick ut genom ytterdörren. Jag satt kvar, chockad. Jag trodde inte det betydde så mycket för honom att veta allt som händer i mitt liv. Jag tog på mig grillhandskarna och grillade färdigt köttet. Sedan lade jag den på ett fat och skar upp den. Jag tog ut potatisarna ur ugnen och satt sedan ensam ute i trädgården i hammocken och åt middag för mig själv. Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken när jag insåg hur sårad Marcus blivit. Men jag stod emot och kom då att tänka på smset jag fått innan idag. Jag gick in och hämtade telefonen och öppnade smset när jag satt mig i hammocken igen.
"Call this number when you see this. I need to tell you something. Louis x"
Vem tusan är Louis? Jag tänkte efter om jag kände någon som hette så sen kom jag på att det är ju en av bandmedlemmarna, så jag ringde numret direkt.
"Lou" svarade en kille.
"Ehm, hi, it's Carrie"
"Oh, hi! You got the text?"
"Yeah, was it something important?"
"Uhm, yeah, I kinda need to tell you something"
"What is it?"
"We know that Harry has been seeing you before we went on tour, and all he ever spoke about the first weeks was you. But a couple of weeks ago we had a day off and went to a party. Harry's ex was there, and... they kinda kissed. A lot."
"Are you serious?" frågade jag med gråten i halsen.
"I'm sorry, Harry's my best friend and I know I should protect him. But he really care for you and he's been all depressed lately. He can't keep breaking hearts all the time. And this time he screwed up something really good" Louis lät ärligt ledsen för min skull, men jag kunde inte få fram nåt, tårarna hade redan börjat rinna, så jag tryckte av samtalet utan att säga hejdå och lät allt rinna av mig. Den natten låg jag med en filt i trädgården och grät mig till sömns i hammocken. Hur kunde jag vara så dum och tro att en kille som Harry skulle bry sig om någon som mig. Jag kände mig lurad. Sårad. Värdelös.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 21 Jan 2012 20:36
Jag vill veta fortsättningen !
Jag tycker den är jätte bra ! (:
kram
Jag tycker den är jätte bra ! (:
kram
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/1dfanfiction/501120576/
Visa toppen
Show footer