March
Sunday 22 January 2012 photo 1/1
|
Tears Dry On Their Own
One Direction fanfiction
Del 5 – And the tears stream down my face (Harry's perspektiv)
What the hell is wrong with you Harry, why are you such a dooche... tänkte jag för mig själv då jag läste genom alla sms jag och Carrie skrivit till varandra. Hur kunde jag göra så? Det var henne jag brydde mig om. Ingen annan. Och nu vågade jag inte ens prata med henne. Bilen var snart framme vid våran lägenhet och jag visste att jag var tvungen att gå hem till henne och berätta allt.
När jag packat in alla väskor i mitt rum tog jag en snabb dusch och tog på lite rena kläder. Sedan begav jag mig mot Carries hus. Jag gick sakta fram på stengången och uppför stentrappan till dörren. Jag ringde på klockan och tittade ner i marken. Jag hörde fotsteg och gjorde mig redo att förklara. Dörren öppnades och där stod hon. Hennes fina hår var uppsatt i en tofs och på sig hade hon vanliga jeans och en stickad tröja. Jag såg in i hennes svullna ögon. Hade hon gråtit? Hon öppnade munnen för att säga något.
"F..f.. fuck you" sa hon hårt och stängde dörren innan jag hann få säga något. Jag knackade på dörren igen.
"Please Carrie.. let me explain. Please. I.. I fucking love you" sa jag och tårarna började rinna nerför min kind. Jag brydde mig inte ens om att torka bort dem. Jag brydde mig inte längre. Jag brydde mig bara om henne. Handtaget rörde sig neråt och dörren öppnades sakta igen.
"Why?" var allt hon sa.
"Because I'm an asshole" svarade jag.
"I know."
"An asshole begging you to forgive me, an asshole who loves you"
"An asshole who broke my heart" när hon sa det rullade det ner en tår från hennes kind. Det stack till i hjärtat, för det var mitt fel att hon grät.
"But I'd do anything to fix it" sa jag och tårarna började rinna igen. Carrie gick ut på trappan och kramade om mig. Jag förstod inte varför, men jag kramade tillbaka.
"You can start with making me dinner" sa hon och såg upp på mig och släppte in mig i huset. Det kändes som att en stor tyngd släppte från mina axlar när hon lät mig komma in, men jag visste att hon inte hade förlåtit mig än, men jag skulle kunna göra vad som helst för att göra allt bra igen. Jag hade aldrig varit inne i Carries hus innan, men det var fint. Det var gammaldags inrett i brunt, vinrött, vitt och svart. Hon gick in i vardagsrummet och jag gick efter, jag vågade inte riktigt säga något. I rummet stod det två stora bruna soffor i skinn, en stor platt tv och en stereoanläggning. Ena väggen var täckt av bokhyllor. Det luktade svagt av parfym. Typ, rosor blandat med vanilj. Medans jag kollade på allt satte sig Carrie i en av de stora sofforna.
"Find anything interesting?" frågade hon efter en stund. Jag log ett snett leende.
"It's very beautiful" sa jag och jag bort mot cdskivorna som var uppradade på några hyllor bredvid stereoanläggning. "You must have hundreds" sa jag och bläddrade mellan skivorna, och blev förvånad över att nästan alla var sånt jag själv lyssnar på.
"Me and my dad kinda collect them. We like, I mean love, music. It's the only thing we have in common" sa hon och reste sig från soffan och gick fram till mig. "See anything you like?"
"I like all of it" sa jag och skrattade lite. Hon log. Jag blev varm i hela kroppen när jag äntligen fick se hennes fina leende igen, och det gjorde att jag log ännu bredare.
"If you like this, I'll show you something you'll love" sa hon och tog min hand. Hon ledde mig ut från rummet och genom en korridor med Beatles vinyler och hundratals av foton på Carrie och hennes familj på väggarna. På ett foto stod hon i bara trosor med senap över hela kroppen och flaskan i handen. Jag log för mig själv, hon kan inte ha varit mer än 3 år. Till slut var vi framme vid en brun dörr och hon öppnade den. Där inne fanns ett studiobås med två headset och en mikrofon. I en hörna var ett trumset uppriggat med mikrofoner utplacerade runt om. Där hängde gitarrer på väggarna och bredvid en gräddvit Fender Strat stod ett svart piano.
"This is heaven" sa jag och bara gapade.
"Wanna record something?" sa hon och gick fram till Mac datorn som stod framför sångbåset. Hon öppnade upp något slags inspelningsprogram, sedan gick hon och hämtade en av de akustiska gitarrerna som hängde på väggarna och gav till mig.
"But what should I play?" frågade jag förvirrat.
"A One Direction song" sa hon och log. Jag log tillbaka och frågade om Moments gick bra. Hon nickade och sen gick vi in i båset. Hon tog fram en pall jag kunde sitta på och så gav hon mig ett headset. Jag log mot henne och räknade in. Jag började sjunga första versen samtidigt som jag plockade lite på gitarren. När andra versen kom chockade Carrie mig genom att lägga till en stämma som inte ens finns på originalet, men det lät verkligen bra, och hon var otroligt duktig. Jag kunde inte låta bli att titta på henne och när hon såg det och tittade tillbaka på mig log hon och jag log tillbaka. Hon var så fin.
Carries perspektiv
Jag trodde aldrig att jag skulle förlåta Harry, men när han stod där utanför min dörr och grät och sa att han älskade mig... då kunde jag inte stå emot längre. Men han hade hållt vad han lovade, han lagade världens godaste kycklingrätt till mig och tände ljus och dukade fint. Han stannade sent, så till slut tyckte vi inte det var lönt att för honom att åka hem så han sov hos mig. Vi hade skedat hela natten och vid 10 tiden nästa morgon vaknade jag av att han pussade mig på munnen. Sen sa han att jag var vacker.
"Hurry up" ropade Harry medans jag borstade tänderna snabbt. Vi skulle åka till Nandos och jag skulle få träffa resten av killarna i One Direction. Jag var hur nervös som helst och hade försökt hitta den perfekta outfiten men jag blev bara frustrerad och slängde kläderna omkring mig. Harry hade bara skrattat åt mig och sagt att de inte skulle bry sig om vad jag hade på mig. Jag spottade ut skummet ur munnen och sköljde ur den. Sedan sprang jag ut i hallen där Harry redan stod påklädd. Det regnade idag, så han hade en tjock huvtröja på sig. Jag drog till mig min militärgröna jacka som gick ner en bit över rumpan och så tog jag ett par höga marinblå converse på mig.
"You own a lot of converse" sa Harry och skrattade. Jag ryckte på axlarna och log tillbaka till honom. Sedan gick vi ut till taxin som stod och väntade på oss. Jag kunde känna doften av blöt asfalt och luften var kvav. Harry öppnade dörren på taxin åt mig och jag satte mig. Han gick in på andra sidan och sa till chauffören att köra till närmsta Nandos.
När vi var framme betalade Harry chauffören och sedan gick vi in och valde ett bås vid fönstret. De andra killarna hade inte kommit än så vi väntade med att beställa. Efter drygt fem minuter klev fyra killar in genom dörren. Det var Louis, han som hade berättat vad Harry gjort på turnén. Han hade brunt hår som han stylat så det såg ruffsigt ut och så hade han en randig tröja och röda chinos. Nästa kille listade jag ut att det var Zayn. Han hade svart hår som var rakat i sidorna och stod upp lite i mitten. Sedan kom Liam, han hade lockigt hår och moderiktiga jeans och en hoodie. Sist kom Niall, den blonda killen från Irland. Harry hade sagt att han tyckte allt var roligt och att han var den mest godhjärtade personen han visste. Och han älskade mat.
Dom log mot oss när dom såg och och kom och satte sig. De presenterade sig och tog mig i hand. Jag kände att jag blev röd om kinderna men hoppades att det inte skulle synas.
"Can we pleeeease order now?!" sa Niall frustrerat när vi hade suttit och pratat i 10 minuter.
"You can go order, and I'll pay" sa Harry.
"Pay for everyone? Who are you and what have you done to Harry?!" sa Louis och spelade att han var förskräckt.
"Very funny Lou, I'm never buying you food again!" sa Harry och slog till honom på axeln på skämt.
Niall gick och beställde mat till oss allihopa och Harry gav honom sin plånbok. Jag kände mig osäker bland killarna när de skrattade och skämtade och jag inte riktigt vågade vara med i samtalen. Det verkade som om Harry såg det för han tog min hand under bordet och kramade om den. Sen pussade han mig på kinden. Killarna log mot oss men de struntade i att lägga någon kommentar då de nog hade märkt att jag var rätt blyg.
Vi åt upp vår mat och sedan begav vi oss hem till Louis lägenhet för att lära känna varandra lite bättre.
-------------------------------------------------------------------
fortsätt kommentera peeeeps! :D
What the hell is wrong with you Harry, why are you such a dooche... tänkte jag för mig själv då jag läste genom alla sms jag och Carrie skrivit till varandra. Hur kunde jag göra så? Det var henne jag brydde mig om. Ingen annan. Och nu vågade jag inte ens prata med henne. Bilen var snart framme vid våran lägenhet och jag visste att jag var tvungen att gå hem till henne och berätta allt.
När jag packat in alla väskor i mitt rum tog jag en snabb dusch och tog på lite rena kläder. Sedan begav jag mig mot Carries hus. Jag gick sakta fram på stengången och uppför stentrappan till dörren. Jag ringde på klockan och tittade ner i marken. Jag hörde fotsteg och gjorde mig redo att förklara. Dörren öppnades och där stod hon. Hennes fina hår var uppsatt i en tofs och på sig hade hon vanliga jeans och en stickad tröja. Jag såg in i hennes svullna ögon. Hade hon gråtit? Hon öppnade munnen för att säga något.
"F..f.. fuck you" sa hon hårt och stängde dörren innan jag hann få säga något. Jag knackade på dörren igen.
"Please Carrie.. let me explain. Please. I.. I fucking love you" sa jag och tårarna började rinna nerför min kind. Jag brydde mig inte ens om att torka bort dem. Jag brydde mig inte längre. Jag brydde mig bara om henne. Handtaget rörde sig neråt och dörren öppnades sakta igen.
"Why?" var allt hon sa.
"Because I'm an asshole" svarade jag.
"I know."
"An asshole begging you to forgive me, an asshole who loves you"
"An asshole who broke my heart" när hon sa det rullade det ner en tår från hennes kind. Det stack till i hjärtat, för det var mitt fel att hon grät.
"But I'd do anything to fix it" sa jag och tårarna började rinna igen. Carrie gick ut på trappan och kramade om mig. Jag förstod inte varför, men jag kramade tillbaka.
"You can start with making me dinner" sa hon och såg upp på mig och släppte in mig i huset. Det kändes som att en stor tyngd släppte från mina axlar när hon lät mig komma in, men jag visste att hon inte hade förlåtit mig än, men jag skulle kunna göra vad som helst för att göra allt bra igen. Jag hade aldrig varit inne i Carries hus innan, men det var fint. Det var gammaldags inrett i brunt, vinrött, vitt och svart. Hon gick in i vardagsrummet och jag gick efter, jag vågade inte riktigt säga något. I rummet stod det två stora bruna soffor i skinn, en stor platt tv och en stereoanläggning. Ena väggen var täckt av bokhyllor. Det luktade svagt av parfym. Typ, rosor blandat med vanilj. Medans jag kollade på allt satte sig Carrie i en av de stora sofforna.
"Find anything interesting?" frågade hon efter en stund. Jag log ett snett leende.
"It's very beautiful" sa jag och jag bort mot cdskivorna som var uppradade på några hyllor bredvid stereoanläggning. "You must have hundreds" sa jag och bläddrade mellan skivorna, och blev förvånad över att nästan alla var sånt jag själv lyssnar på.
"Me and my dad kinda collect them. We like, I mean love, music. It's the only thing we have in common" sa hon och reste sig från soffan och gick fram till mig. "See anything you like?"
"I like all of it" sa jag och skrattade lite. Hon log. Jag blev varm i hela kroppen när jag äntligen fick se hennes fina leende igen, och det gjorde att jag log ännu bredare.
"If you like this, I'll show you something you'll love" sa hon och tog min hand. Hon ledde mig ut från rummet och genom en korridor med Beatles vinyler och hundratals av foton på Carrie och hennes familj på väggarna. På ett foto stod hon i bara trosor med senap över hela kroppen och flaskan i handen. Jag log för mig själv, hon kan inte ha varit mer än 3 år. Till slut var vi framme vid en brun dörr och hon öppnade den. Där inne fanns ett studiobås med två headset och en mikrofon. I en hörna var ett trumset uppriggat med mikrofoner utplacerade runt om. Där hängde gitarrer på väggarna och bredvid en gräddvit Fender Strat stod ett svart piano.
"This is heaven" sa jag och bara gapade.
"Wanna record something?" sa hon och gick fram till Mac datorn som stod framför sångbåset. Hon öppnade upp något slags inspelningsprogram, sedan gick hon och hämtade en av de akustiska gitarrerna som hängde på väggarna och gav till mig.
"But what should I play?" frågade jag förvirrat.
"A One Direction song" sa hon och log. Jag log tillbaka och frågade om Moments gick bra. Hon nickade och sen gick vi in i båset. Hon tog fram en pall jag kunde sitta på och så gav hon mig ett headset. Jag log mot henne och räknade in. Jag började sjunga första versen samtidigt som jag plockade lite på gitarren. När andra versen kom chockade Carrie mig genom att lägga till en stämma som inte ens finns på originalet, men det lät verkligen bra, och hon var otroligt duktig. Jag kunde inte låta bli att titta på henne och när hon såg det och tittade tillbaka på mig log hon och jag log tillbaka. Hon var så fin.
Carries perspektiv
Jag trodde aldrig att jag skulle förlåta Harry, men när han stod där utanför min dörr och grät och sa att han älskade mig... då kunde jag inte stå emot längre. Men han hade hållt vad han lovade, han lagade världens godaste kycklingrätt till mig och tände ljus och dukade fint. Han stannade sent, så till slut tyckte vi inte det var lönt att för honom att åka hem så han sov hos mig. Vi hade skedat hela natten och vid 10 tiden nästa morgon vaknade jag av att han pussade mig på munnen. Sen sa han att jag var vacker.
"Hurry up" ropade Harry medans jag borstade tänderna snabbt. Vi skulle åka till Nandos och jag skulle få träffa resten av killarna i One Direction. Jag var hur nervös som helst och hade försökt hitta den perfekta outfiten men jag blev bara frustrerad och slängde kläderna omkring mig. Harry hade bara skrattat åt mig och sagt att de inte skulle bry sig om vad jag hade på mig. Jag spottade ut skummet ur munnen och sköljde ur den. Sedan sprang jag ut i hallen där Harry redan stod påklädd. Det regnade idag, så han hade en tjock huvtröja på sig. Jag drog till mig min militärgröna jacka som gick ner en bit över rumpan och så tog jag ett par höga marinblå converse på mig.
"You own a lot of converse" sa Harry och skrattade. Jag ryckte på axlarna och log tillbaka till honom. Sedan gick vi ut till taxin som stod och väntade på oss. Jag kunde känna doften av blöt asfalt och luften var kvav. Harry öppnade dörren på taxin åt mig och jag satte mig. Han gick in på andra sidan och sa till chauffören att köra till närmsta Nandos.
När vi var framme betalade Harry chauffören och sedan gick vi in och valde ett bås vid fönstret. De andra killarna hade inte kommit än så vi väntade med att beställa. Efter drygt fem minuter klev fyra killar in genom dörren. Det var Louis, han som hade berättat vad Harry gjort på turnén. Han hade brunt hår som han stylat så det såg ruffsigt ut och så hade han en randig tröja och röda chinos. Nästa kille listade jag ut att det var Zayn. Han hade svart hår som var rakat i sidorna och stod upp lite i mitten. Sedan kom Liam, han hade lockigt hår och moderiktiga jeans och en hoodie. Sist kom Niall, den blonda killen från Irland. Harry hade sagt att han tyckte allt var roligt och att han var den mest godhjärtade personen han visste. Och han älskade mat.
Dom log mot oss när dom såg och och kom och satte sig. De presenterade sig och tog mig i hand. Jag kände att jag blev röd om kinderna men hoppades att det inte skulle synas.
"Can we pleeeease order now?!" sa Niall frustrerat när vi hade suttit och pratat i 10 minuter.
"You can go order, and I'll pay" sa Harry.
"Pay for everyone? Who are you and what have you done to Harry?!" sa Louis och spelade att han var förskräckt.
"Very funny Lou, I'm never buying you food again!" sa Harry och slog till honom på axeln på skämt.
Niall gick och beställde mat till oss allihopa och Harry gav honom sin plånbok. Jag kände mig osäker bland killarna när de skrattade och skämtade och jag inte riktigt vågade vara med i samtalen. Det verkade som om Harry såg det för han tog min hand under bordet och kramade om den. Sen pussade han mig på kinden. Killarna log mot oss men de struntade i att lägga någon kommentar då de nog hade märkt att jag var rätt blyg.
Vi åt upp vår mat och sedan begav vi oss hem till Louis lägenhet för att lära känna varandra lite bättre.
Comment the photo
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/1dfanfiction/501158863/
Visa toppen
Show footer