Livet är bra, men i spillror

Jag blickar ofta bakåt för att i retrospektiv få en uppfattning av hur livet passerat i dessa, mina gyllene år.

Men varje gång möts jag av en känsla av besvikelse.

Mina fruktansvärt vaga tankeplaneringar blir aldrig så som jag lovat mig själv att det ska bli. Som jag alltid får "äran" att ha sällskap av dag ut och dag in.

Gigen med bandet kommer som på rullande band

Jag är nu singel efter 5 år av tätt liggande förhållanden

Jag bor numera i centrala Malmö med två fantastiska polare

Jag har alla materiella ting jag alltid önskat mig

MEN

Min råtta, Stalin, som jag hade med mitt ex är död

Jag har ingen inkomst nu under sommaren, så mitt bankkonto är mer eller mindre någonting ur en komediserie fast utan det lyckliga slutet.
Så mycket hos mig just nu som gör att jag känner mig som den mest ouppvuxna människan jag vet och alltid hoppades på att inte bli.

En massa jävla småsaker som nafsar en i nacken

..

..

..

FUCK IT

Detta går inte.

det kanske blev märkt att jag, för ungefär ett år sedan, la upp olika bilder på de bästa minnena jag haft under min bdb- eller dayviewstid. Jag slutade mitt i allt. Jag antar att det var för att jag var påväg mot ett avslut på denna sajten men ångrade mig helt plötsligt då det var för smärtsamt att sitta och välja ut bilder från min snart 10 år gamla bilddagbok och reflektera över de bästa stunderna precis innan jag avslutade allt.

En dag ska jag lägga av dock.

Jag, eller någon annan för den delen, är ju aldrig här längre. Vilket jag tycker är synd.

Jag babblar alltid om att göra ändringar i livet och visst, en del har blivit gjorda. Som att göra slut med Elvira, som att skaffa körkort, som att satsa på musiken.

Men så mycket som aldrig händer. Så mycket som borde ta ett fast, hårt grepp i min patetiska ursäkt jag kallar liv och forma mig till den människa jag egentligen vill vara under denna oerhört korta livslängd du och jag har.

Jag svor till mig själv att jag aldrig skulle bli såhär. Bli som farsan. Skjuta upp saker, inte få något gjort.

JAG HAR DET BRA. MEN INTE TILLRÄCKLIGT BRA FÖR ATT JAG SKA KUNNA LEVA MED DET. ÅT HELVETE MED ATT VARA LYCKLIG, VILKEN JÄVLA KLYSCHA.

Jag har kakan, men just nu är den täckt av damm

Jag är törstig, men vattnet jag har är grumligt

Jag diggar musiken, men den spelas från sprängda högtalare

Jag kan le, men har ont i kindmusklerna

Livet är bra, men i spillror

Annons

The photo has no tags

March 2019