August
Thursday 8 November 2012 photo 1/1
|
Påväg hem från UG nu ikväll lekte jag med tanken på hur livet hade blivit om min Farsa hade dött.
Jag kom hem från UG och möttes av en massa poliser, ambulansen, brandmän och massa okända människor. Jag går in i huset och ser min farsa ligga på golvet. Död.
Det första jag gör är att jag går upp på mitt rum, lägger mig i sängen och bearbetar chocken och tömmer ögonen på tårar.
Ett par dagar senare stack jag till Rytmus (Min skola). Det var öppen scen. (Ett tillfälle där man kan gå upp på scen och köra vilken/vilka låtar man vill. En timme i veckan.) Jag gick upp på scenen och sa till publiken:
"För ett par dagar sedan gick min farsa bort i en explosion där hemma. Ni visste säkert detta men jag ville bara berätta lite om det. *blablabla* Låten jag ska köra nu skrev jag i pappas ära. Den heter ****. Detta framförandet är det sista ni ser av mig här på Rytmus."
Jag körde igång låten med styrka och avslutade den med tårar. Människorna på skolan grät inte eller tyckte att det var hemskt. De var bara rädda och chockade för min skull. Efter låten berättade jag för alla hur mycket de lärt och förändrat mig. Hur mycket de betytt för mig under all tid på Rytmus.
Jag gick av scenen och ut genom dörren.
När jag kommer hem gick jag in på bdb, la upp en bild på mig och farsan där texten lyder "Här tar min bilddagbok slut"
Efter detta gick jag hem till Danny som inte vet något om min farsa eftersom han inte har facebook. Jag gick rätt in. Janne och Danny satt och drack öl och lyssnade på musik i soffan. Jag stängde av musiken utan att säga något. Sen satt jag mig bredvid dom och berättade vad som hänt. När de smält situationen lite berättade jag hur mycket jag älskade dom, hur mycket dom hjälpt mig och att jag önskade att det fanns ett sätt jag kunde betala tillbaka allt de två underbara jävlarna bjudit mig på.
Jag sa senare att jag ska lämna Bara och att Danny och några enstaka människor är dom enda jag kommer snacka med tills jag kommer tillbaka..
När jag kommer hem därifrån går jag in i pappas rum. Ser vad han gjorde senast. Luktar hans lukt och granskar hans pappersarbete.
Mamma ringer och säger åt mig att gå till henne, hon är orolig för mig.
När jag kommer dit säger hon åt mig att jag måste gå vidare på något sätt.
Jag halvskriker till henne att jag inte vill gå vidare. Jag tycker att pappa förtjänar en lång jävla tid av sörj. Jag säger att jag vet hur jag ska gå vidare, att jag gjort det innan och att jag kan.
Jag vet själv att jag talar sanning.
Men jag vill inte gå vidare än. Jag vill sörja honom för det är det rätta att göra för tillfället. För mig.
Jag lämnar aldrig Bara.
Men jag lever själv. Dold. Miserabel. Sörjande. Berusad.
Mer än detta har jag inte tänkt.
Så nu när jag kom hem från UG hade jag fortfarande detta scenariot i huvudet. Började nästan tro på det lite, kunde inte släppa det.
Så går jag upp för trappan och ska in på mitt rum. Men istället möts jag av det största leendet och den största glädjen man kan tänka sig. En hög röst ropar : "HEY SON! VAD DET KUL PÅ MOTHERFUCKIN UG? WHAT!?"
Min framkastade lycka tacklade bort tanken av detta parallella, nästan för verkliga, liv och fick mig att skratta, le och krama den gamle gubben.
Kärleksfullt.
Länge.
Varmt.
Med tårar i ögonen.
Annons
PsychoNalle
Fri 9 Nov 2012 18:13
Fy fan för att skumma igenom med första tre raderna med stor text... Ò,.,.,Ó
Jag var dum nog att gör det, så jävla korkat, hjärtt satt uppe i halsgropen resten av texten... -.-' :''/
Tummen upp för din härliga pappa! :D :)
Jag var dum nog att gör det, så jävla korkat, hjärtt satt uppe i halsgropen resten av texten... -.-' :''/
Tummen upp för din härliga pappa! :D :)
Anonymous
Fri 9 Nov 2012 07:20
Gåshuden bara växte och växte...
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/2ndfuckingthief/510984673/
Visa toppen
Show footer