Vafan hände.

En gång i tiden kunde jag tycka att min bilddagbok betydde allt för mig och att det var mitt ankare när jag mådde som sämst.

Nu har jag inte loggat in på flera månader och tillochmed glömt mitt jävla lösenord.

Hur sorgligt är inte det?

Det är precis som att tappa kontakten med en väldigt bra polare.

Man glider ifrån varandra men det är inte förrns senare man fattar att man faktiskt inte längre är i det stadiet i sitt liv längre. Man har, äckligt nog, gått vidare.

jag antar att den meningen har blivit lite överanvänd.

"Gå vidare"

Nu kan jag med full ärlighet i hjärtat säga att jag faktiskt har gjort just det;

Gått vidare.

Jag kanske har accepterat att min underbara bilddagbok, min vän, inte längre är en del av mitt liv. Men det betyder inte att jag inte tänker på den, saknar den. Det betyder inte att jag inte funderar på att återvända ibland. Inbilla mig falskt hopp om att allt kan bli som förut. Det kan det inte. Det kan det aldrig.

jag kanske återvänder med en bild då och då. Precis som man skulle hälsat på en gammal polare man förlorat kontakten med på en kopp kaffe. men efteråt så återgår man till sin vardag, där den polaren inte längre är din närmsta.

Annons

The photo has no tags

Camera NIKON D3000

Focal length 50 mm

Aperture f/1.8

Shutter 1/500 s

ISO 100

Date

March 2019