September
Monday 15 November 2010 photo 1/1
|
det är här alla tankar kommer, nu på kvällen. jag kan inte hjälpa att jag blir så lätt svartsjuk, jag kan inte hjälpa mitt dåliga teprament. jag kan inte hjälpa att jag hatar och vill slå ihjäl folk när dom klagar på mig. jag orkar bara inte med all kritik, alla kommentarer och blickar. jag är inte lika stark som jag tror, jag är inte den jag var förr. jag har blivit en kall sten, ett skal med tomrum inuti. jag vill inte tveka men ändå gör jag, jag vet inte hur mina tankar och kännslor fungerar längre, dom jobbar utan mig. du är det ända jag har och det ända jag vill ha. jag vill vara dig nära mig hela tiden, så att jag alltid kan se dig, så att jag alltid vet vad du gör. så att det inte händer något med dig. jag har inte berättat allting för dig och det tynger mig enormt. du vet inte om att jag känner såhär, hur jag mår, igentligen. du är den ända och det ända jag lever för. bokstavligt.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
folk kallar det själviskt, att man kastar sina problem till dom andra runt omkring. nej det gör man inte, och nej det är inte själviskt. det är en lättnad för folk när man kan göra en ända sak och sen slippa allting, exakt allting. det är en slags frihet. självmord är inget för folks som har haft det svårt en gång och säger: "åh jag hatar livet jag orkar inte leva längre", självmord är för folk som har haft det svårt hela livet med andra människor, med andra folk som tex har vart på dom. som har haft problem med sin familj, familjen som skall vara det man han närmast kring hjärtat. det är inte lätt för folk att älska sin familj när varje gång man kommer hem känner sig som en främling, att ingen vet något om en själv, att ingen förstår eller vet hur man fungerar. när de närmsta man skall ha kring hjärtat klagar och gnager på en, det man mest älskar i hela världen försvinner, men känner sig lämnad, liten och ensam, och man har ingen att vända sig till. allt känns hopplöst, meningslöst. sen gör man allt för att inte ha depritionen över sig, man börjar röka cigaretter för att det känns bättre, man känner sig lugnare utav det. man vill testa något nytt, man får kontakt med någon som säljer droger. och drogen blir sin största och första kärlek, tills döden skiljen en åt som man brukar säga. tillslut har man gått så långt att man ligger där, kall, blek och utan puls. och man är på den plats man vill vara på. en ren lättnad.
Annons
Comment the photo
S3xPist0ols
Fri 19 Nov 2010 00:38
känner igen en del av det du skriver om..
jag finns om du vill prata<3
jag finns om du vill prata<3
Anonymous
Tue 16 Nov 2010 11:19
Älskade syster, jag känner precis som du, jag känner igen mig i allt du skrev, livet är ett helvete, men jag förstår dig, jag finns alltid för dig, för jag vet. Jag har gått igenom allt, jag vet mer än de flesta, och behöver du någon att tala med om det, så finns jag alltid, glöm inte det <3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/2retard/477588010/
Visa toppen
Show footer