Friday 24 September 2010 photo 5/5
|
Han håller sina nävar knutna hårt.
"Att det alltid ska behöva vara så svårt..."
Han blundar men tårarna tränger sig ändå ut.
Han lovar sig själv, detta ska nu få sitt slut.
Han torkar sina tårar och en vilja växer fram.
Ett mål, ut ur all rädsla och skam.
Han sätter sig på golvet med pennan i hand.
"Dags att sätta udden i brand."
Hon skriker ett skrik som ingen hör.
Hon känner en hopplöshet som ingen annan gör.
"Om och om igen, nu får det räcka.
Nu ska jag denna hemska brand släcka!"
Otorkade tårar nedför hennes kind.
Viljans makt gör henne blind.
I sitt mörker börjar hon skriva.
Nu börjar hon hennes höga mur riva.
Mil ifrån varandra, med ett delat mål.
Att en gång för alla, kunna täppa till denna djupa hål.
Aldrig träffats, aldrig setts, men ändå så lika.
Bägge har av livet kunnats svika.
I nattens småtimmar börjar de på sitt slut.
Pennan vidrör pappret som så många gånger förut.
Med samma ord ska de sitt beslut försöka berätta:
"Jag är ledsen över att det blev tvunget att komma till detta..."
"Att det alltid ska behöva vara så svårt..."
Han blundar men tårarna tränger sig ändå ut.
Han lovar sig själv, detta ska nu få sitt slut.
Han torkar sina tårar och en vilja växer fram.
Ett mål, ut ur all rädsla och skam.
Han sätter sig på golvet med pennan i hand.
"Dags att sätta udden i brand."
Hon skriker ett skrik som ingen hör.
Hon känner en hopplöshet som ingen annan gör.
"Om och om igen, nu får det räcka.
Nu ska jag denna hemska brand släcka!"
Otorkade tårar nedför hennes kind.
Viljans makt gör henne blind.
I sitt mörker börjar hon skriva.
Nu börjar hon hennes höga mur riva.
Mil ifrån varandra, med ett delat mål.
Att en gång för alla, kunna täppa till denna djupa hål.
Aldrig träffats, aldrig setts, men ändå så lika.
Bägge har av livet kunnats svika.
I nattens småtimmar börjar de på sitt slut.
Pennan vidrör pappret som så många gånger förut.
Med samma ord ska de sitt beslut försöka berätta:
"Jag är ledsen över att det blev tvunget att komma till detta..."