January
Saturday 10 January 2015 photo 1/1
|
I mina drömmar hemsöker du mig. Jag kan låtsas och försöka distrahera mig hur mycket jag vill, men över 2 års minnen försvinner inte över en natt.
Jag försöker att inte tänka på det, och försöker att inte känna sorg eller saknad över minnena och allt som har varit, och ibland lyckas jag att glömma det för en kort stund, men oftast inte...
Men i mina drömmar finns inget skydd, ingenstans jag kan gömma mig, där finns du - lika verklig som om du vore bredvid mig just nu. Där har ingenting förändrats, allting är som det borde vara. Jag hör din röst, ditt skratt, ser ditt leende och dina strålande ögon mot mig, men allt blir till en dimma när jag vaknar...
Jag har fortfarande ett tomrum i mitt hjärta som är van vid den kärleken och värmen som fanns där, men sedan den där dagen i december har det tomrummet inte kunnat fyllas igen, för det som gjorde mitt hjärta att slå sådär lite extra, det finns inte där längre.
Jag måste lära min hjärna och mitt hjärta att inte sakna, och försöka glömma, men jag kommer ständigt på mig själv med att tänka att "detta borde jag berätta" eller nu ska jag komma och hälsa på och överraska"... Men stoppar alltid mig själv i sista minuten, det är inte min verklighet längre.
Måste försöka gå vidare, sluta sakna och börja glömma. Men det är svårt - jag vill inte glömma, jag vill minnas allt, alla skratt, alla minnen, allt. Jag vill inte glömma... </3
Annons
Visa toppen
Show footer