May
Wednesday 10 June 2009 photo 1/1
|
Okej, vill inte hålla tillbaka allt längre.
Låtsas som om allt är bra, i skolan, inför vänner, borta,
Även för mina syskon och föräldrar.
Men en sak ska ni veta.
Ingenting, INGENTING är bra längre.
Oavsett hur jag försöker kommer inget funka som det ska.
Jag bryter ihop varje kväll. Ångest.
Jag klarar inte av alla förväntningar.
Jag håller inte till detta mera. Det förvirrar mig.
Jag har inte klarat gå till skolan på grund av att jag mått dåligt.
Den ända jag litat på ska hålla måttet oavsett hur mkt jag berättar,
är Becky.
Jag vågar inte förlita mig på andra än henne.
Om ni förstår hur jag mår så kan vi disskutera.
Många har sagt äh, jag har det värre.
Visst, kanske det. Men ni sätter inga krav på er själva.
Det gör jag, det är det som är problemet.
Alla mina krav är något jag förväntar att jag ska ha gjort inom viss tid.
Men det är först när det är försent inser jag att det är omöjligt.
Jag får aldrig gjort sakerna jag ska, och det får mig att bryta samman.
Jag vill få vara själv, men det har jag redan insett är omöjligt.
Jag klarar inte detta mera snart.
Ärligt talat ni vet inte hur det är, men kan ju säga, det är inte lätt.
Jag har lyckats med så mycket innan men inte längre.
Jag vill inte ha sympati. Jag vill ha nån som kan förstå. </3
Låtsas som om allt är bra, i skolan, inför vänner, borta,
Även för mina syskon och föräldrar.
Men en sak ska ni veta.
Ingenting, INGENTING är bra längre.
Oavsett hur jag försöker kommer inget funka som det ska.
Jag bryter ihop varje kväll. Ångest.
Jag klarar inte av alla förväntningar.
Jag håller inte till detta mera. Det förvirrar mig.
Jag har inte klarat gå till skolan på grund av att jag mått dåligt.
Den ända jag litat på ska hålla måttet oavsett hur mkt jag berättar,
är Becky.
Jag vågar inte förlita mig på andra än henne.
Om ni förstår hur jag mår så kan vi disskutera.
Många har sagt äh, jag har det värre.
Visst, kanske det. Men ni sätter inga krav på er själva.
Det gör jag, det är det som är problemet.
Alla mina krav är något jag förväntar att jag ska ha gjort inom viss tid.
Men det är först när det är försent inser jag att det är omöjligt.
Jag får aldrig gjort sakerna jag ska, och det får mig att bryta samman.
Jag vill få vara själv, men det har jag redan insett är omöjligt.
Jag klarar inte detta mera snart.
Ärligt talat ni vet inte hur det är, men kan ju säga, det är inte lätt.
Jag har lyckats med så mycket innan men inte längre.
Jag vill inte ha sympati. Jag vill ha nån som kan förstå. </3
Comment the photo
<3!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/930721/377669223/
Visa toppen
Show footer