Tuesday 31 August 2010 photo 5/6
|
trode inte att det skulle märkas. att det inte gick att bli tommare.
men det gick. det e tommare än nånsin.
jag är ledsen för allt jag gjorrt. och jag älskar dej forrtfarande.
och jag vägrar att tro att det bara går att sluta älska nån som man levt så länge med bara sådär.
du har alltid funnits där, även om jag inte vetat det eller märkt det.
jag har varit blind av andras lycka för att kunna se det vi hade.
även om vi inte har träffats så mycke på dom senaste åren så va känslan av att du fanns där tillräklig för att jag skulle forrtsätta gå.
som när man var liten och va ute på natten och det var alldeles mörkt och man hålde i sin bästa kompis hand bakom ryggen.
du har räddat mej & hjälpt mej att inte göra nått som jag senare kommer ångra i så många år.
hur ska jag nu kunna veta vad jag ska göra och inte fatta fel beslut?
Annons