September
Tuesday 7 July 2009 photo 1/1
|
minnes'stunden' idag/inatt..
Du gör entré
för sista gången,
klädd i guld
"This is it!" tänker jag.
Din sista föreställning.
Tystnad råder fortfarande av respekt för en kung som gått ur tiden.
Men till slut kan dom inte hålla tyst längre.
Desperata rop fyller salen, dom ropar ditt namn.
''Michael, Michael, Michael!''
Så som dom gjort så många gånger förr,
men du sjunger inte.
Du är tyst.
Du dansar inte.
Du sover stilla i din kista av guld.
Runt dig har du din familj, dina vänner och den största artisteliten,
och runt om dem står fans och musikälskare som uppskattat det du gjort.
Din vackra dotter Paris
säger sina sista ord till dig
inför världen.
‘I just wanted to say, ever since I was born, daddy has been the best father you could ever imagine! I just wanted to say I love him so much.'
Sekunderna efter det brister allt för mig.
Tårarna forsar, för det känns som att jag vet hur hon känner.
Även om jag inte stått där på en scen inför miljoner.
Även om min far inte var ''The king of pop''.
Nu lyser spotlighten på scenen där finns bara tomhet och en microfon.
En legend har gått ur tiden.
Låt mig nu avrunda med en sista fråga innan jag publicerar det här:
Just hur roligt skulle ni tycka att det var om tusentals människor hånade någon ni älskade?
Någon ni kände som hade genomlidit det mest jävliga helvetet på jorden, torterats av människors elakheter och genomsyrats av falska anklagelser och djupt sårande "skämt", bara för att dö ensam på sin säng?
Ni behöver inte instämma, men berätta, för jag förstår verkligen inte hur ni tänker.
"Maybe now, Michael, they will leave you alone."
...................................................- Marlon Jackson
Du gör entré
för sista gången,
klädd i guld
"This is it!" tänker jag.
Din sista föreställning.
Tystnad råder fortfarande av respekt för en kung som gått ur tiden.
Men till slut kan dom inte hålla tyst längre.
Desperata rop fyller salen, dom ropar ditt namn.
''Michael, Michael, Michael!''
Så som dom gjort så många gånger förr,
men du sjunger inte.
Du är tyst.
Du dansar inte.
Du sover stilla i din kista av guld.
Runt dig har du din familj, dina vänner och den största artisteliten,
och runt om dem står fans och musikälskare som uppskattat det du gjort.
Din vackra dotter Paris
säger sina sista ord till dig
inför världen.
‘I just wanted to say, ever since I was born, daddy has been the best father you could ever imagine! I just wanted to say I love him so much.'
Sekunderna efter det brister allt för mig.
Tårarna forsar, för det känns som att jag vet hur hon känner.
Även om jag inte stått där på en scen inför miljoner.
Även om min far inte var ''The king of pop''.
En legend har gått ur tiden.
Just hur roligt skulle ni tycka att det var om tusentals människor hånade någon ni älskade?
Någon ni kände som hade genomlidit det mest jävliga helvetet på jorden, torterats av människors elakheter och genomsyrats av falska anklagelser och djupt sårande "skämt", bara för att dö ensam på sin säng?
Ni behöver inte instämma, men berätta, för jag förstår verkligen inte hur ni tänker.
...................................................- Marlon Jackson
R.I.P
r.i.p
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/absolutnolla/390421025/
Visa toppen
Show footer