September
Tuesday 22 December 2009 photo 1/1
|
har varit med älsklingen i fyra dagar och haft det underbart, men nu har han åkt hem.. :(
Du har förmågan att få mig att känna mig trygg som ett barn, ett litet svagt barn som söker tröst. Och jag finner det i dina armar.
Jag har letat vägar att gå så länge jag kan minnas
men med dig så går jag och det spelar ingen roll var jag går så länge du är med mig.
Jag älskar att ligga mot din hud, känna värmen och bara andas, höra ditt hjärta bulta.
När du viskar 'jag älskar dig' smälter jag.
Solen strimlar sig in genom dina gardiner, det är kallt, men du värmer mig med täcket, och jag skulle kunna ligga på din bröstkorg hur länge som helst.
Det är något oförklarigt som sprider sig i mig, jag tror det kallas kärlek, fast jag är inte säker. Det känns som mer än en förälskelse, men känns det inte alltid så?
Det finns inga lyckliga slut, men jag är en person som lever för nuet.
Framtiden är en gåta som närmar sig och plötsligt så kramar den musten ur en, chockerar en med sina enorma krafter, men jag vill ju ha det såhär förevigt..
Du behöver inte säga något, du säger allt med din blick och det intryck du ger mig. Men din röst är som sammet mot en spikmatta, den griper tag.
Jag kan höra dig prata i ditt huvud, jag är inte psykiskt sjuk, det är bara så jag gör
när du inte är här, det fyller det tomrum du lämnar.
28/9 - 09 <3
------------
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24
Du har förmågan att få mig att känna mig trygg som ett barn, ett litet svagt barn som söker tröst. Och jag finner det i dina armar.
Jag har letat vägar att gå så länge jag kan minnas
men med dig så går jag och det spelar ingen roll var jag går så länge du är med mig.
Jag älskar att ligga mot din hud, känna värmen och bara andas, höra ditt hjärta bulta.
När du viskar 'jag älskar dig' smälter jag.
Solen strimlar sig in genom dina gardiner, det är kallt, men du värmer mig med täcket, och jag skulle kunna ligga på din bröstkorg hur länge som helst.
Det är något oförklarigt som sprider sig i mig, jag tror det kallas kärlek, fast jag är inte säker. Det känns som mer än en förälskelse, men känns det inte alltid så?
Det finns inga lyckliga slut, men jag är en person som lever för nuet.
Framtiden är en gåta som närmar sig och plötsligt så kramar den musten ur en, chockerar en med sina enorma krafter, men jag vill ju ha det såhär förevigt..
Du behöver inte säga något, du säger allt med din blick och det intryck du ger mig. Men din röst är som sammet mot en spikmatta, den griper tag.
Jag kan höra dig prata i ditt huvud, jag är inte psykiskt sjuk, det är bara så jag gör
när du inte är här, det fyller det tomrum du lämnar.
28/9 - 09 <3
------------
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/absolutnolla/432286149/
Visa toppen
Show footer