mars
torsdag 24 december 2009 bild 1/2
|
Gissa vad som hände på julafton!? :D
Jag kan säga att jag var så otroligt nervös och rastlös hela dagen. Mest för att jag inte hade någon aning om vad som väntade, men jag visste att något skulle hända :). Samtidigt var jag rädd för att verkligen låta mig själv tänka det mina tankar hela tiden drogs till... Rädd för att bli besviken. Så jag valde att inte tro det, ändå hoppades jag innerst inne. Därför var jag nervös. Och jag visste nästan en exakt tid för när jag skulle få veta. Därför var jag rastlös.
När min moster Jane ropade ner oss från övervåningen för att tomten ville komma in. Då kan jag lova er att jag kände mig lika nervös och blyg som min minsta kusin. Som alla barn när tomten tar vägen runt huset, bara för att man ska kunna sitta vid fönstret och se honom närma sig ytterdörren. För varje steg han tar, ju mer stiger spänningen i varje litet barn. Så kände jag mig xD
Som sagt, jag vågade knappt se på honom. Tomten gick förbi och in i vardagsrummet till alla de andra i min släkt som var där. Med sänkt blick och en geléaktig kropp följde jag efter... I den vita soffan slog morfar sig ner bredvid mig, väldigt glad av någon anledning :P.
Tomten dök ner i sin säck och fiskade upp ett paket som alldeles snart hamnade i mina händer. De andra läste han länge på och jag förstod inte varför ingen hjälpte honom att läsa. De brukar vissa i min familj alltid göra, när han har svårt att se ;). Han plockade av sig handskarna. Var det där Joakim? För lång, annan kroppsform... Tillslut fick även mina två kusiner varsitt paket och tomten slog sig åter igen ner på stolen mittemot alla oss. Han gjorde en speciell gest med händerna och drog sedan av sig både tomteluva och mask.
Jag var så lycklig och jag log så stort :D Jag visste knappt vad jag skulle göra :D.
"Jag tror att någon borde ge tomten en kram" Hörde jag komma från någon. Glad för hjälpen upp tog jag mig ur soffan och till famnen på min underbara pojkvän. Fortfarande skakis.
Det var bara jag och min minsta kusin som inte visste någonting xD Så jag antar att vi upplevde en likadan julafton :D Det här var den bästa julen någonsin för mig :).
Jag älskar dig så mycket, Joakim! <3 Du är den underbaraste och dina överraskningar är helt otroliga <3
Jag kan säga att jag var så otroligt nervös och rastlös hela dagen. Mest för att jag inte hade någon aning om vad som väntade, men jag visste att något skulle hända :). Samtidigt var jag rädd för att verkligen låta mig själv tänka det mina tankar hela tiden drogs till... Rädd för att bli besviken. Så jag valde att inte tro det, ändå hoppades jag innerst inne. Därför var jag nervös. Och jag visste nästan en exakt tid för när jag skulle få veta. Därför var jag rastlös.
När min moster Jane ropade ner oss från övervåningen för att tomten ville komma in. Då kan jag lova er att jag kände mig lika nervös och blyg som min minsta kusin. Som alla barn när tomten tar vägen runt huset, bara för att man ska kunna sitta vid fönstret och se honom närma sig ytterdörren. För varje steg han tar, ju mer stiger spänningen i varje litet barn. Så kände jag mig xD
Som sagt, jag vågade knappt se på honom. Tomten gick förbi och in i vardagsrummet till alla de andra i min släkt som var där. Med sänkt blick och en geléaktig kropp följde jag efter... I den vita soffan slog morfar sig ner bredvid mig, väldigt glad av någon anledning :P.
Tomten dök ner i sin säck och fiskade upp ett paket som alldeles snart hamnade i mina händer. De andra läste han länge på och jag förstod inte varför ingen hjälpte honom att läsa. De brukar vissa i min familj alltid göra, när han har svårt att se ;). Han plockade av sig handskarna. Var det där Joakim? För lång, annan kroppsform... Tillslut fick även mina två kusiner varsitt paket och tomten slog sig åter igen ner på stolen mittemot alla oss. Han gjorde en speciell gest med händerna och drog sedan av sig både tomteluva och mask.
Jag var så lycklig och jag log så stort :D Jag visste knappt vad jag skulle göra :D.
"Jag tror att någon borde ge tomten en kram" Hörde jag komma från någon. Glad för hjälpen upp tog jag mig ur soffan och till famnen på min underbara pojkvän. Fortfarande skakis.
Det var bara jag och min minsta kusin som inte visste någonting xD Så jag antar att vi upplevde en likadan julafton :D Det här var den bästa julen någonsin för mig :).
Jag älskar dig så mycket, Joakim! <3 Du är den underbaraste och dina överraskningar är helt otroliga <3
Kommentera bilden
Jag älskar dig så otroligt mycket också, Alexandra <3
Tack själv :) puss <3
6 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/alunareclipse/447873666/
Visa toppen
Visa sidfoten