sometimes it feels like a heart is no place to be singing from at all..

 

Ibland ibland ibland funderar jag på saker.

Och ibland när jag funderar, så funderar jag på deprimerande saker.

Har funderat ett par veckor på en sak, och ta mig inte som en emo nu, tack.

Det här handlar inte om mig, utan om människor generellt - däribland jag är medräknad.

Nu till grejen;

Tänk om. Tänk om.

Tänk om vissa, bara vissa - inte alla, människor som valt att lämna det här livet bakom sig

egentligen bara till fullo har insett vad det här livet egentligen innebär för någonting.

Tänk om de faktiskt bara har fattat, och bara insett att det här är totalt meningslöst.

 

Think about it.

Du föds, du går i skolan från det år du fyller 7. (lekskolan borträknad)

Antagligen väljer du att läsa vidare på gymnasium efter grundskolan, då tills det år du fyller 19.

Då har alltså 12 år av ditt liv gått åt till att läsa saker, varav kanske hälften bara rent bull,

som du aldrig någonsin kommer behöva använda i det "verkliga" livet.

Efter du gått ut gymnasiet så kanske du väljer att åka ut och resa,

antagligen bara för att fira att du äntligen är "fri".

Fri från vad? Fri från ett skolår med sisådär 15 veckors ledigt på ett år?

Ja, så nu åker du ut och reser i ett par månader, och inbillar dig att du är fri.

Åter hemma igen börjar du jobba med första bästa för du vill ju trots allt inte va arbetslös?

 

Vad gillar du att göra för någonting? Du kanske gillar musik som jag, eller konst, eller bilar, hästar, motorbåtar, poker, you name it!

Hur stor är chansen att du någonsin, NÅGONSIN faktiskt kommer att få jobba med det du älskar?

Hur stor är chansen att du ens kommer ha någon fritid att göra det du älskar på?

Du kommer ha kanske 3-4 veckors semester nu, resten av ditt liv.

Men om du blir gammal då?

Ja men sjukt roligt liv när man är 65 och får 5000 i månaden,

din partner om du nu lyckats hitta någon sådan har dött och du är helt ensam kvar,

dina eventuella barn har flyttat, dina vänner är antingen döda eller för trötta för att hälsa på dig.

Så slutligen läggs du in på något hem, där du får värdelös mat - antagligen bara för att

du ska svälta ihjäl så att de slipper dig - du tillför ju trots allt inget till samhället längre

så vad fasen ska vi med dig till?

Nej men det ser ju riktigt lovande ut det här du, kör hårt kompis!

 

Så, tänk om vissa människor som gjort det medvetna valet att lämna livet på jorden

faktiskt bara fattat vad allt handlar om, fattat hur värdelöst allting är,

och helt enkelt slutat inbilla sig att det är någonting att ha, eller att man

ska fortsätta leva för kärleken och grejer.. tänk om inte den heller är nåt att ha då?

Det kommer ju ända sluta med att någon av er blir lämnad kvar ensam, helt, helt ensam.

 

Tänk på det.

Tack.

hmm, känner igen mig med det där hela arbetslös-grejen, det känns så himla hopplöst att bli 'fri' för att sen inse att man måste arbeta hela sitt liv bara för att försörja sig. Och jag har ingen aning om vilket 'drömjobb' jag vill jobba med, för det finns inget!



Man hittar aldrig ett jobb som man känner att 'det här vill jag verkligen jobba med'. Så håller med dig, men jag antar att man inte heller får glömma bort alla fina minnen i livet oxå, som typ denna helgen :D hehe, sry om jag skriver massa men det var en bra text du skrev :)

Känns som om jag går emot de flesta nu, men eh, du har rätt. Jag tänker på det där dagligen och det känns Så. Jävla. Hopplöst. Men ja. "Det är ju så det är och alltid har varit" SÅ DÄRFÖR SKA MAN FORTSÄTTA. ehhe.

aaodom,

vet att "the whole picture" kan kännas ganska deprimerande om man grubblar på det, men istället försök att tänka på alla de små småå småsakerna som gör dig lycklig också, de är ju också himla viktiga de med,nästan ännu viktigare om man tänker efetr !! och ja vet att du aldrig skulle nöja dig med endast det där förutsägbara,du kommer fixa det

superbajsadam,



me lajks u :*!

Adam, hörrö, jag vet att livet känns skit. men vi får fixa det här. VI SKA JU KLARA DET HÄR! det vet duju! du och jag med ditt band :D

jag gillar dig, du är sjukt den bästa spiderman man kan ha!!!! och jag vet att det inte spelar någon roll, jag är ju bara en kompis i mängden :P

men jag vet hur lätt det är att tänka för mycket!! och inse att livet kanske inte är så bra!



och förresten...

"dina vänner är antingen döda eller för trötta för att hälsa på dig."



jag kommer aldrig tröttna att träffa dig. vafan, har ju känt dig sen dagis!

spiderman forever liksom ;)



PUSS!

ja men tänk så bra man mår när man ser rage against the machine live i hultsfred! typ!

Men Adaaaam, du kan ju faktiskt inte veta det. En del människor nöjer sig med det första de får, men det behöver inte du göra. Så istället för att tänka så, så kanske du kan tänka ut skillnaden mellan de som faktiskt har det såhär och de som har lyckats.



PS: Jag vill ju att du ska vara glad :(

Vacker bild . Men Adam för satan :P Det blir fortf vad DU gör det till , allt är upp till DIG och ingen annan.



Man kan om man vill bara man anstränger sig och KÄMPAR. Thats life , thats what you should know .

men adam brushan, livet i sig har ju ingenting med det där att göra, det där är ju bara svenska nutida normer om hur man handlar i livet. För det första, grundskolan är inte till för att ge en människa onödig kunskaps som man aldrig kommer använda, utan för att lära sig att snabbt kunna lära sig andra,viktigare saker senare i livet.



Gymnasiet i Sverige är frivilligt, vilket innebär att du, om du vågade ta chansen och gå emot de svenska normerna kan strunta i gymnasiet och göra något du tycker är kul. Kanske dra till japan och testa sin musikerlycka eller vad som helst, för i Japan är det långt ifrån alla som går ut gymnasiet..



Det är sant att den svenska staten eg. skulle vilja att alla medborgare totalt struntade i våra privata liv och direkt efter gymnasiet antingen fortsatte utbilda sig, för att efter det börja jobba direkt, eller börja jobba redan då, istället för att ex. ta ett sabbatsår och resa och chilla lr liknande. detta för att man på så sätt bidrar maximalt av sitt liv till att "tjäna" det svenska samhället och göra så mycket nytta som möjligt.

På tal om jobb man inte tycker om, det där handlar ju bara om hur man själv uppfattar jobben. Som du skrev, man kommer få jobba så sjukt stor del av sitt liv, vem har sagt att man inte lär sig uppskatta det man har då? Eller ännu bättre(om man ser det så), skiter i allt och börjar om sitt liv på en helt annan front, den möjligheten finns alltid för en medelklass europe. (de fattiga i väst kan utan större problem uppleva rikedom i exempelvis Afrika).



Om pensionärstiden håller jag med om att man i de sista åren inte lär ha det särskilt kul, men det är ju iaf bättre att bli inlagd på ett hem och iaf ha chansen att träffa andra i lika situationer än att lika i en kall lägenhet helt själv hemma (om ens partner och eventuella vänner nu har dött.) Men resten av pensionärstiden behöver ju inte alls vara så, i Sverige har vi en väldigt lång pensionärstid att ta ut, om vi vill, man behöver inte få 5 laxar i måndaden, men det är inte helt ovanligt, men vem har sagt att man inte kan ha ett kul liv som en låginkomsttagare, bara för att man är pensionär! om man väl en gång i livet lär sig uppskatta det man har, så tror jag att det sitter i ryggmärgen, dessutom är ju det här den tiden då man kan få utöva/ta tillbaka sin hobby som man ev. inte fått utöva sedan ungdomstiden...





Tror du inte väldigt mycket av det här handlar om inställning till sin situation, inställning till vem man själv egentligen är/vill vara. Precis som Carl Rogers idealsjälv/realsjälv. Att ens realsjälv(den man eg. är) ska vara så pass nära idealsjälvet(den man vill vara) som möjligt för att uppnå maximal lycka. Så till det du sist skrev, om en dem mönniskor gör rätt. "rätt" i det här fallet betyder ju endast att de inte är nöjda med det de har, alltså att deras realsjälv är långt ifrån deras idealsjälv, vilket jag tror är högst personligt.

Deet finns allt för många exempel på människor som världen tycker har ett underbart liv, men i själva verket tycker de själva att de har ett uselt liv, och även tvärtom, om människor som världen ser ner på, men som själva älskar sitt liv.



Det jag vill komma till är att jag tror att alla människor skulle kunna uppfatta sin situation både positiv och negativ, beroende på inställning, ambition och tradition, men det betyder inte att det de uppfattar är så som det verkligen är. Det finns något gott i allting, om man lär sig uppskatta det och "ouppskatta" det som inte är lika gott så har man kommit långt.

Men dom som verkligen inte har något gott i sitt liv då?, kan man fåga sig..



För det första tror jag inte att någon människas liv kan vara helt totalt ont och tråkigt, och för det andra så kan man börja om, eller iaf ta et steg tillbaka och börja om till viss del, särskilt i Sverige med våra rättsväsenden, socialbidrag och olka bidrag för diverse småsaker som egentligen ingen fattat varför.



Puss adam!!!

Life's not a bitch. life is a beautiful woman. Your only call her a bitch because she won't let you get that pussy