June
Tuesday 27 October 2009 photo 2/3
|
Så mycket inspiration på hösten!
Löven ligger på marken.
De faller så sakta nedåt.
Gul, brunt, orange och lite rött är det som syns.
Bilar åker förbi.
Alla kollar på mig men det gör ingenting.
Det byggs höghus, massa höghus.
Ingen ramlar ned och tur är väl det för ingen vill någonsin höra ambulansen tjuta.
Men det är bara för att den låter så mycket.
Jag springer längs vägen och löver faller ned.
Fler och fler.
Ett fastnar i mitt hår och jag bestämmer att den är min.
Alla kollar på mig när jag springer mellan husen och ler.
Jag sjunger och njuter av hela livet.
Ingen förstår sig på mig men det gör inget.
Julen börjar närma sig och kärleken och värmen väller över mig.
Kulor i granen och lukten av köttbullar.
Jag tänker på mormor och saknar lukten från där.
Önskar jag visste vart hon var nu.
Jag går ut i mörkret och letar.
Vet inte vad jag ska ha men jag ska ha det.
Jag letar kanske efter mig själv som jag tappade bort någonstans på vägen.
Och alla funderar vad jag gör där ute mitt i natten men det gör ingenting.
Och jag ställer mig mitt i centrum.
Mitt i natten.
Jag skriker att världen tillhör mig.
Alla tror jag är mentalt störd men det gör inget.
Jag fortsätter till hamnen och hoppar i vattnet.
Det är kallt och kroppen fryser.
Jag skriker och jag hör att andra skriker.
Alla kommer att undra vad som hände, självmord kommer att antas och alla kommer att gråta men det gör ingenting.
För hur allt än är så vet jag att fastän jag är yngst i hela staden är jag den enda som har levt på riktigt.
Så länge jag levde livet på riktigt.
Jag fick ut mer än en 50-åring på 15 år för att jag vågade vara mig själv.
Och därför, därför gör det ingenting
Ingen ramlar ned och tur är väl det för ingen vill någonsin höra ambulansen tjuta.
Men det är bara för att den låter så mycket.
Och jag ställer mig mitt i centrum.
Mitt i natten.
Jag skriker att världen tillhör mig.
Alla tror jag är mentalt störd men det gör inget.
Jag fortsätter till hamnen och hoppar i vattnet.
Det är kallt och kroppen fryser.
Jag skriker och jag hör att andra skriker.
Alla kommer att undra vad som hände, självmord kommer att antas och alla kommer att gråta men det gör ingenting.
För hur allt än är så vet jag att fastän jag är yngst i hela staden är jag den enda som har levt på riktigt.
Så länge jag levde livet på riktigt.
Jag fick ut mer än en 50-åring på 15 år för att jag vågade vara mig själv.
Och därför, därför gör det ingenting
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/anewbaman/420084549/
Visa toppen
Show footer