August
Tuesday 5 April 2011 photo 1/1
|
Idag har man fiskat!
idag är en historisk dag då jag för första gången fick napp när jag pimplade! fick 2 harrar den här fina abboren och en snörjärs (den va inte så fin xD)
nu ska jag skriva något jag länge velat skriva så va berädd på ett virrevara av felformulerade meningar och knäppa slutsatser.
Jag funderat de senaste veckorna hur jag ska säga det här men jag tror jag kommit fram till det. Jag har mått sjukt dåligt många dar och sjukt bra andra. Mitt humör går upp och ner och det är väldigt jobbigt. Förra veckan fick jag en sak som jag kallar för ett samanbrott. Det är typ en kort intensiv ångestattack som gör mig väldigt ledsen under ett antal timmar.
Under den här attacken kom jag på att jag är livrädd för konvent nu. Jag mår bara sämre och sämre när jag är på konvent och efter konventen sitter jag och försöker få mig förstå varför jag mår som jag gör.
Jag fruktar uppcon så mycket att jag nästan gråter när jag tänker på det. å om någon nu skriver att de kommer bli bra kommer bli roligt så är det inte så.
Jag är så rädd att försvinna i mängden på så stort konvent att jag glöms bort. Förra uppcon var fruktansvärt. Efter det konventet var jag så nära självmordstankar jag någonsin kommit. (var dock endast tankar). Jag vet inte vad jag ska göra åt det här. Konvent är det som gör mig mest lycklig men också förstör allt för mig. Det är något som kan trycka ner en i skorna så man försvinner från jordens yta.
Det är små små saker som gör konventet underbart men det så små faktorer som behövs för att allt ska gå åt helvete.
Jag är beronde av konvent jag saknar de så jag spricker men samtidigt är jag så rädd för det.
Trodde aldrig att jag skulle kalla mig mashosist men tror jag är.
Jag vill väll inte direkt komma fram till något. Själv skulle jag villa säga att jag slutar med allt, att jag bara struntar i det säger upp allt slänger allt som har med det liv jag älskar.
Men det kan jag inte... För i slutändan har jag aldrig varit så lycklig som när jag började med konvent.
idag är en historisk dag då jag för första gången fick napp när jag pimplade! fick 2 harrar den här fina abboren och en snörjärs (den va inte så fin xD)
nu ska jag skriva något jag länge velat skriva så va berädd på ett virrevara av felformulerade meningar och knäppa slutsatser.
Jag funderat de senaste veckorna hur jag ska säga det här men jag tror jag kommit fram till det. Jag har mått sjukt dåligt många dar och sjukt bra andra. Mitt humör går upp och ner och det är väldigt jobbigt. Förra veckan fick jag en sak som jag kallar för ett samanbrott. Det är typ en kort intensiv ångestattack som gör mig väldigt ledsen under ett antal timmar.
Under den här attacken kom jag på att jag är livrädd för konvent nu. Jag mår bara sämre och sämre när jag är på konvent och efter konventen sitter jag och försöker få mig förstå varför jag mår som jag gör.
Jag fruktar uppcon så mycket att jag nästan gråter när jag tänker på det. å om någon nu skriver att de kommer bli bra kommer bli roligt så är det inte så.
Jag är så rädd att försvinna i mängden på så stort konvent att jag glöms bort. Förra uppcon var fruktansvärt. Efter det konventet var jag så nära självmordstankar jag någonsin kommit. (var dock endast tankar). Jag vet inte vad jag ska göra åt det här. Konvent är det som gör mig mest lycklig men också förstör allt för mig. Det är något som kan trycka ner en i skorna så man försvinner från jordens yta.
Det är små små saker som gör konventet underbart men det så små faktorer som behövs för att allt ska gå åt helvete.
Jag är beronde av konvent jag saknar de så jag spricker men samtidigt är jag så rädd för det.
Trodde aldrig att jag skulle kalla mig mashosist men tror jag är.
Jag vill väll inte direkt komma fram till något. Själv skulle jag villa säga att jag slutar med allt, att jag bara struntar i det säger upp allt slänger allt som har med det liv jag älskar.
Men det kan jag inte... För i slutändan har jag aldrig varit så lycklig som när jag började med konvent.
Camera info
dock tror jag fortfarande att ditt största problem är att du har en tendens att vara väldigt negativ. det är svårare för en del att tänka positivt, jag vet, jag vet, men det gäller att ta sig ur den onda cirkeln som linnéa sa
Mitt råd annars är att kanske ta en paus och sen konventa som f@en? :>
Jag ska t.ex. ta en paus från konventandet nu, skippar UC så får vi se om mitt konvents"sug" kommer tillbaka senare (y)
Hoppas du får det bra på uc iaf! :)
Men du behöver inte gå på så stora konvent om du inte mår bra av det! D: Det är bra att du skriver det här så att folk får veta ^-^! Vi är alla olika och mår bra och dåligt av olika saker. Hoppas att du hittar en lösning! Så jag kan bara ge den en internett kram och hoppas att det blir bättre ^.^! *kram*
Jag tror personligen att konvent är mycket olika beroende på vilka man går med, även storleken på konventen påverkar upplevelsen. Med tanke på att du ändå uppskattar det så mycket verkar det som att du borde fortsätta, samtidigt som du kanske borde finna en lösning till det som gör dig ledsen. Vare sig det är andra människor, mindre konvent, ljusare inställning etc.
Det är något du måste besluta själv i slutändan. :)
I slutet är det här ditt beslut att ta.
Du får helt enkelt ta till dig allt bra som händer och glömma det jobbiga.
Alla konvent blir inte bra och allt på ett konvent kan inte vara bra, så är det bara. Sen är det vad man gör det till. Har du en negativ inställning från början blir det inte bra. Du måste säga till dig själv att bara slappna av och njuta av nuet, att bara följa med strömmen. Då kommer allt gå fint.
39 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/accedia/487696624/
Visa toppen
Show footer