Gammal bild men jag tycker den är ganska passande om vad jag vill skriva om.
Jag funderat ett tag, en sak på konventet fick mig att inse det. Man brukar ju ibland skämas för varför man är ledsen, om de pga av att ens djur dött eller för man inte klarat ett prov. Ibland är man ju bara ledsen och det jag kom framtill i helgen är att det bör man få vara.

Ingen kan komma och säga till en vad som är värt att va ledsen för, liksom de är inte dem som känner det. Små saker kan vara stora för andra och därför gillar jag inte när folk ber om ursäkt för de saker som gör en ledsen.

Jag varit ledsen, det har alla varit. Så alla borde veta hur det känns att slå i botten, så varför ska de vara så svårt att vara förstående då mot dem som känner sig nere.

Jag är kritisk, inte bara mot andra utan mot mig själv också. Jag använt utrtyck som är nedverderande till folk som jag anser inte ha såna problem som de bara sväller upp för uppmärksamhetens skull.
Attention whore, självklart, det finns såna men sen finns det folk som inte är det, utan bara behöver hjälp.

jag mötte en person som sa en sak till mig som gjorde mig så arg, den här personen som var så ledsen och upprörd över en sak sa till mig "å, men det så litet jag borde inte vara ledsen".
Men om man blir så ledsen som den här personen var över den här "lilla" grejen så är det inte! En liten sak. Då ska man inte behandla de som en liten sak.
ånej, din katt dog så hemskt, deal with it. Kan nog jag tycka men för dig kanske den där katten var din livsbästa vän, det ingen man bara fixar på ett nafs.

Jag vill inte se folk fara illa, jag gillar de inte. Jag tänker inte anta något förre jag vet. Så kanske folk kan sluta anta saker om mig.

Det var väll allt jag ville säga.
tenta i morgon ! woho!

Annons

The photo has no tags

Camera iPhone 4

Focal length 4 mm

Aperture f/2.4

Shutter 1/590 s

ISO 125

Date

September 2012