ust nu mår jag inte bra. Jag hatar att jag är så jävla blödig och mår dåligt för minsta lilla.
Kvällen spenderades på Råsunda där man bevittnade AIKS 2-1 seger mot Häcken samt tackade av the one and only - Kenny Pavey. Det kändes sorgligt efter matchen. Veta att det var sista gången jag skulle se honom gåendes på Råsundas gräs iklädd den svartgula tröjan.
Varsågod och kalla mig fjantig, en mes, whatever. För jag vet om att jag är det. Det är larvigt att nästan gråta för att en spelare försvinner, då det händer hela tiden. Men samtidigt kan jag inte hjälpa det. Och inners inne så trodde jag verkligen att Pavey skulle stanna kvar.
Just nu har jag inte mycket kvar att säga. Känner mig tom. Kenny är och förblir AIK, no matter what happens next.

Shit... Jag känner så här när Kenny slutar, undra hur fan jag ska överleva dagen då det är Tjernas tur...

Tack för allt, Kenny Pavey...

Annons

The photo has no tags

Camera Canon EOS-1D Mark II N

Focal length 300 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/500 s

ISO 1000

Date

May 2012