August
Tuesday 4 August 2009 photo 1/1
|
Du är tammefan det bästa som hänt mig, Kongur!
Du är min sol, du gör mina gråa dagar ljusa igen.
Bara av att se dej får mig att le, känna din man mellen mina fingrar.
Du är mer än bara en häst, du förstår mig alltid.
Jag kan känna mig så värdelös och ledsen,
Alla gånger jag har krupit ihop på din rygg och låtit tårarna rinna nerför din päls..
Inga ord, bara tankar men lik förbaskat förstår vi varann så bra.
Vi har något speiellt som ingen annan har.
När jag var liten skulle jag alltid följa mamma på promenad, bara för att få klappa dej.
Jag kunde stå i evigheter och bara se på dej, det slutade med att mamma fick gå hem själv och jag blev kvar vid hagen.
Den dagen jag blev frågad att rida dej, den dagen glömmer jag aldrig.
Jag var så lycklig, så jävla lycklig. Jag var helt till mej.
Äntligen, äntligen skulle jag få komma dej nära. På rätt sida om tråden, ditt hem.
Jag var så nervös att jag inte visste vad jag hette när dagen kom.
Men det släppte med en gång. Kemin stämde så bra.
Du tog hand om mig, visade mej att jag kunde vara lugn, att allt skulle bli bra.
Det var magiskt när jag slängde över benet , äntligen satt jag på din rygg.
Så som jag längtat!
Men försiktiga steg lärde vi känna varann.
Jag visste direkt att du var den hästen jag alltid letat efter,
Så snäll, så jävla bäst.
Det är sjukt att jag hittat den hästen.
Så jävla lyckligt lottad.
Du är guld värd för mig, jag hoppas du vet det.
Älskade häst, jag vill aldrig lämna dej.
Du och jag
Jag och du.
Jag älskar dej, Kongur.
Du är min sol, du gör mina gråa dagar ljusa igen.
Bara av att se dej får mig att le, känna din man mellen mina fingrar.
Du är mer än bara en häst, du förstår mig alltid.
Jag kan känna mig så värdelös och ledsen,
Alla gånger jag har krupit ihop på din rygg och låtit tårarna rinna nerför din päls..
Inga ord, bara tankar men lik förbaskat förstår vi varann så bra.
Vi har något speiellt som ingen annan har.
När jag var liten skulle jag alltid följa mamma på promenad, bara för att få klappa dej.
Jag kunde stå i evigheter och bara se på dej, det slutade med att mamma fick gå hem själv och jag blev kvar vid hagen.
Den dagen jag blev frågad att rida dej, den dagen glömmer jag aldrig.
Jag var så lycklig, så jävla lycklig. Jag var helt till mej.
Äntligen, äntligen skulle jag få komma dej nära. På rätt sida om tråden, ditt hem.
Jag var så nervös att jag inte visste vad jag hette när dagen kom.
Men det släppte med en gång. Kemin stämde så bra.
Du tog hand om mig, visade mej att jag kunde vara lugn, att allt skulle bli bra.
Det var magiskt när jag slängde över benet , äntligen satt jag på din rygg.
Så som jag längtat!
Men försiktiga steg lärde vi känna varann.
Jag visste direkt att du var den hästen jag alltid letat efter,
Så snäll, så jävla bäst.
Det är sjukt att jag hittat den hästen.
Så jävla lyckligt lottad.
Du är guld värd för mig, jag hoppas du vet det.
Älskade häst, jag vill aldrig lämna dej.
Du och jag
Jag och du.
Jag älskar dej, Kongur.
Visa toppen
Show footer