August
Sunday 8 November 2009 photo 4/6
|
Det är... väldigt tomt. Ett stort hål. Kommer så väl ihåg hur goa hans kramar var. Hur mycket han tyckte om oss. Hur glad han blev när man träffades. Alla gånger han ringde och behövde hjälp med datorn eller skrivaren.
Det gör bara så ont när jag tänker på allt jag ville göra tillsammans med honom. Allt han ville göra. Allt som det här året kunde ha blivit. Varför gör man aldrig saker innan det är alldeles för sent? Det hjälper ju att han visste att jag ville göra mer saker tillsammans, men på samma gång gör det dubbelt så ont eftersom det var så nära men ändå nu aldrig kan hända.
Det gör så ont att jag inte vet var jag ska göra av mig. Det blir inte bättre av att gråta, det gör konstant ont, det lättar aldrig. Jag har gråtit mer det här året än i hela mitt liv känns det som, och det är inte slut än. Tårarna tar aldrig slut. Det är så himla jobbigt att bli så här ledsen hela tiden.
Jag vill bara ha tillbaka min pappa. Det var inget fel på honom. Det går inte att förstå, alls. Det går bara runt i huvudet. Det här 21a året har varit det jobbigaste året i mitt liv. Det har hänt så mycket. Det känns som att det är orättvist, och samtidigt vet jag att det är så livet är.
Men varför just min pappa? Han har inte gjort något. Och jag saknar honom. Jättemycket. Mer än jag någonsin kan säga, för ord är otillräckliga och det gör att allt gör ännu ondare.
Pappa. <3
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/aimforcupcakes/423003701/
Visa toppen
Show footer