November
Saturday 26 July 2008 photo 1/17
|
Det finns en rad stunder som är så fantastiska att jag måste nypa mig i armen för att för att förvissa mig om att jag inte drömmer. Stunden då då nackhåren reser sig, då varje cell i kroppen skriker av lycka och då hjärtat slåt 666 slag i minuten. Detta är en kväll då Iron Maiden är bäst i världen.
"Maiden! Maiden! Maiden!" Redan långt innan UFO:s "Doctor, doctor" signalerar att det är dags, leker hejarklacksramsorna katt och råtta runt hela Ullevi medan rusiga vågor går fram ooch tillbaka över läktarna.
Som ett giftemål
Om relationen mellan den brittiska sextetten och dess svenska beundrare är den kärlekshistoria som den så ofta brukar beskrivas som så kan detta inte vara något än sjlva höjdpunkten: ett giftemål inför en sakta sjunkade sol och med heavy metal-gudarna som bröllopsvittnen. Stämningen på arenan är het enkelt så elektrisk att den skulle kunna driva hela SJ:s nät i södra Sverige, så tät att den skulle gå att skära med osthyvel när "Aces high" markerar startskottet på en 120 minuters glädjekavalkad av sällan skådat slag. Alla de förväntade inslagen finns där. Från att frontmannen som vanligt får avbryta sitt tal innan "Revalations" då åskådarnas jubel blir öronbedövande, till en allsång som lär höras milsvida omkring i "Run to the hills" och "Fear of the dark". Det är en kärlek som i juli bär Iron Maiden på över 56 000 axlar mot sin karriärs största stund i Sverige. Det är nämligen inget annat än en klassiker sm sparkar igång strax efter halv tio denna bedårande lördagskväll.
Driver med sig själva
Av förra veckas krasslighet märks inte ett spår på Bruce Dickinson, som istället sjunger lungorna ur kroppen och driver med bandets förutsägbarhet innan "Can i play with madness" genom att hinta at såväl "Rime of the ancient mariner" och "Fear of the dark" kan stå på tur.Men några dylika avsteg från det förväntade upplägget blir de självklart inte. Istället är spelingen en välregisserad upprepning av den som fick Stadion att skälva en vecka tidigare. Bara lite mäktigare. Bara lite bättre. Bara fan så myckte större!
Mattias Kling, kritiker på Aftonbladet
"Maiden! Maiden! Maiden!" Redan långt innan UFO:s "Doctor, doctor" signalerar att det är dags, leker hejarklacksramsorna katt och råtta runt hela Ullevi medan rusiga vågor går fram ooch tillbaka över läktarna.
Som ett giftemål
Om relationen mellan den brittiska sextetten och dess svenska beundrare är den kärlekshistoria som den så ofta brukar beskrivas som så kan detta inte vara något än sjlva höjdpunkten: ett giftemål inför en sakta sjunkade sol och med heavy metal-gudarna som bröllopsvittnen. Stämningen på arenan är het enkelt så elektrisk att den skulle kunna driva hela SJ:s nät i södra Sverige, så tät att den skulle gå att skära med osthyvel när "Aces high" markerar startskottet på en 120 minuters glädjekavalkad av sällan skådat slag. Alla de förväntade inslagen finns där. Från att frontmannen som vanligt får avbryta sitt tal innan "Revalations" då åskådarnas jubel blir öronbedövande, till en allsång som lär höras milsvida omkring i "Run to the hills" och "Fear of the dark". Det är en kärlek som i juli bär Iron Maiden på över 56 000 axlar mot sin karriärs största stund i Sverige. Det är nämligen inget annat än en klassiker sm sparkar igång strax efter halv tio denna bedårande lördagskväll.
Driver med sig själva
Av förra veckas krasslighet märks inte ett spår på Bruce Dickinson, som istället sjunger lungorna ur kroppen och driver med bandets förutsägbarhet innan "Can i play with madness" genom att hinta at såväl "Rime of the ancient mariner" och "Fear of the dark" kan stå på tur.Men några dylika avsteg från det förväntade upplägget blir de självklart inte. Istället är spelingen en välregisserad upprepning av den som fick Stadion att skälva en vecka tidigare. Bara lite mäktigare. Bara lite bättre. Bara fan så myckte större!
Mattias Kling, kritiker på Aftonbladet
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/akesson/244270955/
Visa toppen
Show footer