Saknar dig, älskar dig, bryr mig om dig, lever för dig, gråter för dig.

Du är den enda som vet hur jag känner och endast när du är här kan jag le och vara glad...
Du får mig att må bättre och det är tack vare dig jag kan leva_

NEJ, det är inte sant...
Att vara i ett liv utan dig går inte eftersom det var du som fick mig att leva, det var du som kom och tröstade mig när jag mådde dåligt, när jag grät och bara ville dö... fattar inte att alla säger att du är ett enda stort fejk?!
Att vara du är att finnas men, att finnas är inte att vara du... om du tittade in i en spegel, rakt på din reflektion så skulle du inte se dig själv, du skulle se alla personer som fortfarande ler ... bara för dig. Jag kan gråta blod för dig och skära mig för dig men kan aldrig le mot dig, för då försvinner du... en minnesbild av dig är så svår att hålla koll på för att bara kunna se dig när man sakta dör och försvinner... det är svårt.
varför är alla våra vackra minnen dränkta i blod eller tårar?
Varför kan du inte stanna här och finnas i min famn en sista gång, nu när jag behöver dig?
varför,varför,varför?

Så många frågor men inga svar...

det är svårt att sakna men att inte finnas är inte svårt alls<3

kom tillbaka hit så ska jag älska dig föralltid..

Snälla du, ge mig smärta, ge mig vad som helst_ bara jag kan se ditt ansikte...

skulle allt bli bra då?

Annons

The photo has no tags

October 2012