July
Saturday 28 January 2012 photo 3/3
|
"Många tror att livet är menat att vara underbart men om man ser på mitt så är det en fet jävla lögn" mumlar jag för mig själv och lämnar sedan spegeln som hänger på väggen för att gå och ta på mig mina kläder som består av en svart t-shirt, randiga tights och en för stor huv tröja som är trasiga som vanligt. Mitt svarta hår är slitet och oklippt men passar till kläderna på ett bra sätt. Jag drar tightsen över mina allt för smala ben och t-shirten över mitt lilla huvud och drar ut mina smala armar ur ärmarna. Jag känner hur tårarna börjar rinna och jag går fram till spegeln för att se hur allt mitt smink blir en enda stor röra. Kajalen rinner ner för mina kinder och maskaran klumpar sig. "Varför lämnade ni mig…. Varför lämnade ni mig?! Varför lämnade ni mig hemma när ni åkte till Arlanda och lämnade mig ensam kvar med endast era gravar till hands! Jävla egoister!" skriker jag till spegeln och slänger min tomma parfymlaska i golvet. Skolbussen tutar nerifrån och jag skyndar mig att torka bort det rinnande sminket med tröjärmen. Jag hoppar i mina trasiga skor och tar upp min skolväska för att få fram nycklarna. Jag trycker in dem i låset och vrider dem två varv åt vänster för att höra de påminnande klicket som jag brukade räkna som ett vackert ljud som man brukade höra innan utflykter. Bussen tutar en gång till och påminner mig om att den är där. Jag vänder mig om och börjar gå med slöa uttrötta steg mot den. När jag är två meter ifrån den ställer sig alla upp i bussen och skriker på mig att springa sista biten så vi inte kommer försenat. "Kom igen jävla slöfock!" Skriker Sofija, min gamla bästis och sätter sig ner igen bredvid skolans bitch. Jag sätter mig ner på min vanliga plats näst längst bak och börjar gråta igen. Jag ser hur alla glor på mig men ignorerar dem och tar istället upp telefonen ur fickan, trycker försiktigt i hörlurarna i öronen och sätter på min mammas favorit låt. Den handlar om en knarkare som får en ny chans i livet men hon tar den inte så hon dör av en överdos. Jag sitter där och lyssnar men det är inte tillräckligt högt för att överrösta alla i bakgrunden. "Varför kan inte hennes föräldrar köra henne till skolan om hon ska vara sådär sölig, eller är de för korkade för att göra det?" hör jag klassens fjortis säga och jag känner hur jag bara blir argare och argare. Bussen stannar vid nästa hus och öppnar dörrarna för att släppa på fler elever. Jag torkar tårarna och ger de pågående studenterna ett falskt leende innan jag ställer mig upp. Busschauffören ber mig sitta ner och hans meningar låter igenom högtalarna ut i hela bussen "Var snäll och sätt dig ner…"
Jag höjer volymen på musiken och går leende mot fjortisen som jag tror heter Julia, jag ställer mig framför henne och rör mig inte ur fläcken.
"Finns det ett problem miss Loser?" Frågar hon och skrattar högt. Jag knyter näven och för den mot hennes ansikte i ett kraftigt slag. Jag slår henne… igen o igen o igen.
"Om du någonsin… någonsin… pratar om mina föräldrar igen så bryter jag varenda ben i ansiktet på dig!" Mumlar jag med hög röst och slår ett sista slag mot hennes näsa som redan är blodig av alla slag.
Alla runt mig glor men jag bryr mig inte. Mitt leende har gått över till tårar igen och jag vänder mig om för att gå tillbaka till min plats.
"Fan är ditt problem?!" Vrålar Sofija och glor på mig som en jävla ko.
"Det är dig det är fel på, om du inte ser att jag vill vara ifred så borde du uppsöka läkarvård, man vet aldrig om du har fått några psykiska störningar på sistone…" Mumlar jag och sätter mig på min plats igen. Jag hör någon skratta i bakgrunden men jag vet inte om det var mitt roliga skämt som fick han att skratta eller om det var någon ovanligt dum kommentar om mig. Julia ligger längst bak i bussen och hennes kompis får plötsligt upp mobilen ovanligt fort. "Jag ringer ett, ett, två!" skriker hon panikslaget och flyttar luren mot örat.
"va fan?!" mumlar jag irriterat och höjer till högsta volymen, jag glömmer världen runt omkring mig, som just nu är jävligt stressig. Bussen stannar ännu en gång och släpper på flera elever som direkt springer fram till Julia som nu ligger ihopsjunken över två säten längst bak i bussen. "Har du ett problem?!" frågar Jonte och ställer sig framför mig. Jonte är ett gammalt ex som nu är jätte kaxig och hatar mig. Ända sen ettan har vi varit bästisar men nu bah: Jaha, fan bryr jag mig om dig.
"Hallå! Någon hemma?" frågar han irriterande och lägger armarna i kors.
"Nej, tyvärr… det är ingen hemma och ingen kommer någonsin komma hem igen" mumlar jag kaxigt tillbaka och tar ur hörlurarna ur öronen. Hans ansiktsuttryck ändras och plötsligt ser det ut som att han just svalde en nål, hans ögon är smalare, ansiktet blekare och när han öppnar munnen för att säga någonting, är han bara tyst…
"Vad? Det är väl inge fel om man bara är utan föräldrar!? Mobba på! Du bryr dig ju ändå inte!" Skriker jag och knuffar honom bort från mig för att gå av bussen som just stannat utanför skolan.
Jag känner hur tårarna börjar rinna och jag ökar takten för att snabbare komma in i skolan. Man måste korsa skolgården som är mer än tjugo meter bred för att komma till de stora portarna.
"Ursäkta mig men… skullen du kunna stanna för en sekund", frågar någon i mitt öra och jag vrider huvudet för att se vem det är.
Den kvinnliga polisen är blond och glor på mig med stora havsblå ögon.
"Nej, tyvärr… Min lektion börjar om två minuter, du får nog hitta någon annan att slösa tid på", gråter jag irriterat och drar min arm ur hennes grepp.
"Då kontaktar vi dina föräldrar så får du följa med till stationen", svarar hon med bestämd röst och tar ett ännu hårdare tag om min arm. "Fan, lycka till med det! Du kan väl ringa mig när du har fått tag i dem och berätta hur dem mår!" Ler jag med tårfyllda ögon och fäster min blick vid hennes mun för att vänta på svar.
"Vad menar du?" Frågar hon och lite mystiskt och börjar dra mig mot en av polisbilarna som står parkerade bakom skolbussen. "Va? Vadå, har ni bråkat eller någonting?" Frågar hon sådär allvarligt igen och knuffar mig ner på ett av baksätena i ena polisbilen. "Nänä, inge bråk… bara lite begravningar och vackra minnen och antända bensintankar", svarar jag irriterat och torkar bort en tår nu när jag har chansen.
"Jag förstår inte, är de brottslingar eller?" frågar hon och tar upp ett anteckningsblock ur en av byxfickorna.
"Nää! De är döda! Inse fakta! Fan har alla problem med det idag eller?! " skriker jag och ställer mig upp.
"Oj… Jag ber om ursäkt… Men nu kommer vi äntligen till saken. Varför slog du den där tjejen? Julia hette hon va?"
Jag suckar tungt och himlar irriterat med ögonen. "Den jävla Bitchen? Ja hon hade problem så jag bankade ut problemen och tog hand om dem själv" mumlar jag och drar bort en liten flaga av nagellack från vänstra tummnageln. Hon glor…
"Jag skämtade!? Asso snälla? Gud, ge mig en människa som förstår svenska och är lite smartare än en fikus! " Skriker jag och slår ut med händerna i en stor gäst.
"Asso seriöst nu… jag gick på bussen och som vanligt börjar alla mobba mig och snacka skit om mig och mina föräldrar men idag så blev jag jävligt arg eftersom de praktiskt taget blev sprängda i luften igår. De började snacka skit om hur jag såg ut och att de inte ville att jag skulle åka buss och sen blev jag så arg så jag gick fram och slog till henne. Hon började så hon får skylla sig själv men om du också är lika dum som en åsna och bara tar del av idioternas perspektiv istället för den som blivit utsatt för idioterna sen tvåan njuter jag faktiskt hellre av en mattelektion" säger jag och börjar gå mot ingången igen, den här gången utan en stor stoppkloss som bara vill ställa massa frågor.
Annons
Comment the photo
アルフォンス·エルリック
Sun 29 Jan 2012 20:58
ska gö de om 4 minuter... såg du min misshandlade bild^^
Så jävla stolt ! så här bah: Jag är mästare på att misshandla saker
Misshandla = Faila stort...
Så jävla stolt ! så här bah: Jag är mästare på att misshandla saker
Misshandla = Faila stort...
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alelric/501362051/
Visa toppen
Show footer