Sunday 13 September 2009 photo 1/1
|
Jag har vinden i mitt hår, springer fram så fort det går.
Ge mig luften jag vill nå, dit där jag känner mig fri.
Du kan inte se hur jag tänker, gamla spår i mitt liv som har lämnats efter.
Jag har sett saker från ett perspektiv som fick andra att tro att jag var negativ.
Men tvärvänding fick jag fart i seglet, ser på mig själv nu med heder i spegeln.
Jag gräver mig förbi både hatet och sveket, när ingen trodde på mig hade jag fart i benen.
Du kan inte se mina tankar, så jag måste förklara dom att jag är beredd på att springa, att andas ut, när jag väl kommer fram ska jag ta mitt beslut.
Jag vill veta hur det känns, jag vill känna hur livet har satts, hur det bränns.
När stormen tar fart, när jag lämnat av, ska jag skriva ett brev att vi kommer ses snart.
Jag har varit fast inom dessa väggar, jag har mått kasst, haft ett ledset hjärta.
Jag har varit där när allting krascha, när världen har stannat men lärt mig att andas.
Jag har skorna på marken, jag springer, jag vet inte vart men jag hoppas jag hinner.
Min längtan är stor och mitt hopp bara brinner, jag hoppas jag når dit innan allting försvinner.
Igår hade jag bara orden på papper, idag har jag solen i nacken.
Igår sökte jag efter solen på natten, idag har jag ljus och jag tror på nått vackert.
För jag har vind i mitt hår, jag tänker springa till vintern blir vår.
Det har sagts att jag inte förmår men jag tror på mig själv så jag vet att går!
/ Alexandra
Du kan inte se hur jag tänker, gamla spår i mitt liv som har lämnats efter.
Jag har varit fast inom dessa väggar, jag har mått kasst, haft ett ledset hjärta.
/ Alexandra