Ville bli full för min egen skull, jag drack mig lycklig till slut. Jag fattar inte hur du kunde stå ut. Och jag sa "Ska vi köra igen?". Du sa "Det verkar bra, låt oss glömma världen". Och vi började igen.. Vi skrev musik om all vår skit. Tömde ut våran gråt. Är det ett tecken när livet börjar bli svårt? Dagar per automatik, psykiskt slit med vinst som inte betyder ett jävla skit. Jag har försökt att glömma allt, sökt efter hjälp i botten av flaskan. Jag har försökt att glömma allt, börja om på nytt och kliva fram ur askan. Vilse i en 'pitch black sky'. Knuffad från min topp, fastna på botten för att ge upp allt hopp. Jag tror jag gick och trampade snett och flydde från saker vissa ansåg som så jävla lätt. Jag har försökt att dölja allt,

dödat det som skriker, river till och växer. Jag har försökt att dölja allt, fått ur mig ilskan mellan raderna i alla texter. Jag svor att aldrig förlåta, förlät dig och såg dig i tårar. Grävde ner mig, började gråta. Klev upp och slutade såra. Jag har försökt att göra allt, Isolerat känslor för att få dom att stanna. Jag har försökt att göra allt, Släppt taget men ändå blivit lurad av nått annat.

Oscar Chicaiza - "Glömma Allt"

När allt är helt fördjävligt, ska komma och göra det ännu värre, om du inte ens bryr dig, varför låtsas du då?

Annons

The photo has no tags

December 2012