Tuesday 30 December 2008 photo 1/1
|
Nu har jag läst klart Aldrig Fucka Upp, av Jens Lapidus!
Lugnt den bästa boken jag någonsin läst. Lugnt. En 500 sidors tegelsten som jag febrilt läst i ungefär två veckor. Typ 30 sidor om dagen, minst. På tågresor (Mathilda vet ;)), på bussen, på en bilresa, hemma i sängen, på matbordet, hos Mathilda (förlåt, älskling, jag var tvungen) - överallt.
Vad handlar den om, egentligen?
Boken kretsar kring tre karaktärer som lever i Stockholms unde värld, mer eller mindre.
Mahmoud Al-Askori: kåkfarare. Sex månader i fängelse. Skyldig Born to be hated-maffian, en extremt hänsynslös maffia, trehundra tusen kronor. Detta är Mahmouds första problem, som täcker nästan hälften av romanen. De kräver hundra tusen spänn av honom varje vecka. Mahmoud får ta till extrema åtgärder - han tar hjälp av den jugoslaviska maffian, som senare behandlar honom "som en hora", eftersom han får sälja kokain och skit åt dem. Mahmoud vill göra sin far stolt och bli hederlig, men "juggarna" hindrar honom från att sluta med kokainförsäljningen. Mahmoud är ute efter hämnd. Men den som är juggemaffians boss råkar vara Mr Radovan, den undre världens mäktigaste man.
Niklas Brogren: krigsveteran. Niklas är en enstöring, något psykotisk och "militärgalning". Han var anställd hos Dyncorp, en amerikansk PMC (Private Military Company) och stred nere i Irak. Niklas mardrömmar från barndomen förföljer honom; mamman misshandlad av sambon, ilska, gråt. Han bestämmer sig för att mörda alla kvinnomisshandlare han finner och anser att utsatta kvinnor behöver hans beskydd. Niklas, med hjälp av sin militärexpertis, bestämmer sig för att mörda dem.
Thomas Andrén: en mer eller mindre korrupt polisinspektör i hos Söderortsstationen i Stockholm. Thomas är en riktigt tuff jävel som älskar övervåld. Han är den bästa skytten på sin station och är en skyttefantast. Han finner en natt ett grovt sargat lik i en källare. Efter att han skrivit sin rapport om liket, hamnar han på ett möte med en kriminaltekniker (Thomas ogillar förövrigt kriminaltekniker - han kallar dem för femtekolonnare). Då märker han att en del av hans rapport har blivit exkluderad; nämligen uppgifterna om kanylhål i likets vänstra arm. Han blir senare skyldig till övervåld mot en svinstark 63-åring och blir trafikpolis. Han bestämmer sig att gå till botten med fallet. Men det är svårare än vad man tror.
Boken är helt fantastisk. Jens Lapidus har skapat en egen genre - nämligen Stockholm Noir. Jag gillar det - skarpt. En otroligt hårdkokt, realistisk och hänsynslös roman, som blickar nere i den ruttna undervärlden i Stockholm. Det hela slutar helt otroligt och garanterar många huvudbryn!
Läs den!
Idag ska jag hämta min nya kamera.. Canon IXUS, 10 mp. Gött.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ali-b747/312740217/