Tuesday 30 June 2009 photo 1/3
|
Fredagen den 13:e januari, 2006. Ungefär 14-15 på eftermiddagen. Det var då jag kom till Jönköping.
Det känns som igår. Jag minns hur jag grät när jag åkte från Sundsvall, mamma och pappa vinkade av mig på stationen. Jag minns hur jag satt och lyssnade på Vitamin C - GRaduation (Friends forever) när tåget rullade iväg och känslan var att jag kommer bo "på andra sidan världen" och "vad har jag gett mig in på?" Jag minns hur jag slet för att få med mig alla väskor, ryggsäckar, dataväskan, påsar med mer (tro mig, det var riktigt mkt) från Juneporten till Norrahammar. Jag fick åka fram och tillbaka två gånger eftersom den person som skulle möta mig inte kunde komma från jobbet. Jag minns sms-et jag fick från min moster, när hon skrev hur tuff jag var som åkte så långt helt själv, att jag var stark.
Jag minns hur mkt det krånglade med CSN när jag skulle börja på högskolan. Hur jag började i skolan, slet, hoppade av och sedan började igen. Jag minns hur mkt sämre jag mådde ju längre veckorna gick. Jag minns hur jag kraschade i april och hur livet bara kändes eländigt.
Jag minns när jag träffade den där trevliga lastbilschauffören med den gröna bilen. Han som jag kom att vara tillsammans med i 2,5 år. Och självklart minns jag allt roligt, konstigt, tråkigt och nytt som hänt under de åren.
Jag minns första dagen på ridskolepedagogutbildningen. Hur sjuuuukt nervös jag var. Hur jag trodde att klassen skulle delas upp i "nördar och innegäng" när jag såg hur några klumpade ihop sig vid rökhörnan. Hur jag märkte hur otroligt fel jag hade. Snart två år senare så fattar jag inte hur det kommer bli att inte träffa klassen med jämna mellanrum.
Jag minns hur jag, tack vare Stigsson, fick chansen att börja som stallvärdinna på Vissmålen på lördagar. Hur jag senare tog över som knatteinstruktör, och senare även fick börja som instruktör för "riktiga" ridlektioner. Ni fattar inte glädjen!
Jag minns den där eländiga praktikperiode på JFK där jag slet som "stalldräng" i fem veckor. Jag trivdes där, men att jobba som slav är inte riktig min grej. Jag minns hur förvånad och glad jag blev den dagen i augusti är jag, Joanna, Mange och David var på Liseberg, och de ringde från JFK och frågade om jag kunde tänka mig att arbeta som ponnyinstruktör på lördagar.
Sist men inte minst så minns jag alla underbara människor jag lärt känna här nere, i alla möjliga olika situationer. Vänner, vänners vänner, hästar (okej, inte människor, men ni fattar) hästfolk och alla andra. Ni fattar inte hur mkt jag tycker om er, hur mkt ni betyder. När jag tänker på hur jag ska åka härifrån och inte träffa er regelbundet så rinner tårarna som floder, och här stter jag och torkar dem med en nytvättad strumpa, eftersom den låg så lämpligt till och jag inte orkar hämta ngt papper. Givetvis finns det vissa som traskat rätt in i mitt hjärta och har bosatt sig där på ett mer permanent sätt än andra, men gud så mkt jag tycker om er allihopa. Och jag hoppas ni vet att ni är välkomna upp till Sundsvall när helst ni känner för det.
Den 29:e juni 2009, då åker jag norrut igen. Hem till Sundsvall, till familj, vännerna, till ännu ett nytt kapitel i mitt liv.
1 264 dagar
Det är mina jönköpingsdagar.
Om ni bara visste hur mkt jag kommer sakna er... Ni betyder mega-mycket och kommer ALLTID finnas i mitt hjärta... <3
Jag tror att min resa kommer att sluta ungefär som den började. Förhoppningsvis avvinkad av någon eller några som jag bryr mig om, jag med Vitamin C - Graduation (Friends forever) i stereon. Fan jag kommer grina floder.
http://www.youtube.com/watch?v=0HDM3eYp4KQ
"As we go on, we remember
We will still be, friends forever"
<3
Det känns som igår. Jag minns hur jag grät när jag åkte från Sundsvall, mamma och pappa vinkade av mig på stationen. Jag minns hur jag satt och lyssnade på Vitamin C - GRaduation (Friends forever) när tåget rullade iväg och känslan var att jag kommer bo "på andra sidan världen" och "vad har jag gett mig in på?" Jag minns hur jag slet för att få med mig alla väskor, ryggsäckar, dataväskan, påsar med mer (tro mig, det var riktigt mkt) från Juneporten till Norrahammar. Jag fick åka fram och tillbaka två gånger eftersom den person som skulle möta mig inte kunde komma från jobbet. Jag minns sms-et jag fick från min moster, när hon skrev hur tuff jag var som åkte så långt helt själv, att jag var stark.
Jag minns hur mkt det krånglade med CSN när jag skulle börja på högskolan. Hur jag började i skolan, slet, hoppade av och sedan började igen. Jag minns hur mkt sämre jag mådde ju längre veckorna gick. Jag minns hur jag kraschade i april och hur livet bara kändes eländigt.
Jag minns när jag träffade den där trevliga lastbilschauffören med den gröna bilen. Han som jag kom att vara tillsammans med i 2,5 år. Och självklart minns jag allt roligt, konstigt, tråkigt och nytt som hänt under de åren.
Jag minns första dagen på ridskolepedagogutbildningen. Hur sjuuuukt nervös jag var. Hur jag trodde att klassen skulle delas upp i "nördar och innegäng" när jag såg hur några klumpade ihop sig vid rökhörnan. Hur jag märkte hur otroligt fel jag hade. Snart två år senare så fattar jag inte hur det kommer bli att inte träffa klassen med jämna mellanrum.
Jag minns hur jag, tack vare Stigsson, fick chansen att börja som stallvärdinna på Vissmålen på lördagar. Hur jag senare tog över som knatteinstruktör, och senare även fick börja som instruktör för "riktiga" ridlektioner. Ni fattar inte glädjen!
Jag minns den där eländiga praktikperiode på JFK där jag slet som "stalldräng" i fem veckor. Jag trivdes där, men att jobba som slav är inte riktig min grej. Jag minns hur förvånad och glad jag blev den dagen i augusti är jag, Joanna, Mange och David var på Liseberg, och de ringde från JFK och frågade om jag kunde tänka mig att arbeta som ponnyinstruktör på lördagar.
Sist men inte minst så minns jag alla underbara människor jag lärt känna här nere, i alla möjliga olika situationer. Vänner, vänners vänner, hästar (okej, inte människor, men ni fattar) hästfolk och alla andra. Ni fattar inte hur mkt jag tycker om er, hur mkt ni betyder. När jag tänker på hur jag ska åka härifrån och inte träffa er regelbundet så rinner tårarna som floder, och här stter jag och torkar dem med en nytvättad strumpa, eftersom den låg så lämpligt till och jag inte orkar hämta ngt papper. Givetvis finns det vissa som traskat rätt in i mitt hjärta och har bosatt sig där på ett mer permanent sätt än andra, men gud så mkt jag tycker om er allihopa. Och jag hoppas ni vet att ni är välkomna upp till Sundsvall när helst ni känner för det.
Den 29:e juni 2009, då åker jag norrut igen. Hem till Sundsvall, till familj, vännerna, till ännu ett nytt kapitel i mitt liv.
1 264 dagar
Det är mina jönköpingsdagar.
Om ni bara visste hur mkt jag kommer sakna er... Ni betyder mega-mycket och kommer ALLTID finnas i mitt hjärta... <3
Jag tror att min resa kommer att sluta ungefär som den började. Förhoppningsvis avvinkad av någon eller några som jag bryr mig om, jag med Vitamin C - Graduation (Friends forever) i stereon. Fan jag kommer grina floder.
http://www.youtube.com/watch?v=0HDM3eYp4KQ
We will still be, friends forever"
Comment the photo
vad jag saknar dig min fina vän <3
Hoppas verkligen att du kmr o hälsar på när jag är i stallet :)
Saknaden kmr att bli stor <3
Kram(L)
tack för lägret och allt (:
lycka till i livet osv, (L)
tack för allt erica du har vart något sjuukt duktig och tack även för stödet i div 3 dressyren. glöm oss inte i jönköping, för vi glömmer inte dig <3
menmen, lycka till får man väll säga :*!
Kram thilda
lycka till och ha det bra :)
Lektionerna är hr varit helt underbara, och jag hr lärt mig dundermkt!
Dt kmr bli tomt utan dig <3
We will miss you :) <3
ett lycka till måste du få med dej iallafall :)<3
Haha, det koommer vara vi, hela vissmålen gänget, i våra blå Vissmålen jackor som kommer stå på stationen och vinka x), Jag kan se det framför mej :), Ha de bra nu, somsagt, vi kommer sakna dej!<3
Jag kommer sakna er med, massor! <33
<3333333333333333333
men jag hoppas att du får det underbart där uppe i Sundsvall, hos dina nära. Du förtjänar det bästa, även att jag kmr sakna dej otroligt mkt :''(<3
40 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/aliva/368480752/