January
Monday 20 October 2008 photo 1/1
|
Jag kan vara så otroligt hopplös ibland.
För jag är så grymt dålig att lyssna på min Benjamin Syrsa. Jag tycker mer om att lyssna till vad mitt hjärta slår, just för tillfället. Jag bryr mig inte riktigt om ifall det slår i en annan takt imorgon... eller om det alls slår över huvudtaget.
Specielt nu känner jag av det. Mitt hjärta slår så snabbt och högt att det nästan överröstar allt annat, men smatidigt står Benjamin Syrsa på min axel och gormar motsattsen av min hjärtrytm i örat på mig. Och jag vet inte vem jag ska lyssna på. Jag vet att jag borde lyssna på Benjamin, allt jag vet säger mig det, men allt jag vill, tycker och känner säger emot.
Det brukar bli så att jag struntar i min Benjamin Syrsa och lyssnar till hjärtat i stället, och det är som nästan skrämmer mig nu. Jag vill inte kasta bort allt för en enda gång, för ett ögonblick, men samtidigt är det precis det jag vill. Jag tror faktiskt aldrig att jag velat något så mycket... Men jag vet så väl att jag verkligen inte borde. Jag borde låta bli. Haha. Twilight serien blir mer och mer likt mitt liv, eller tvärt om kanske. Mitt liv blir mer och mer som de böckerna. Men nu förstår jag exakt hur det måste vara för Edward. Och hur jävla svårt det måste vara... kommer bli för mig
Men jag skrev för ett tag sedan att jag ville göra något redikalt, att jag ville gör något jag verkligen inte förväntar av mig själv. Och att klara det här förväntar jag mig verkligen inte att jag ska göra. Jag skulle bli högst förvånad om jag klarade det.
Så jag tänker iallafall fösöka så gott jag kan, dock vågar jag inte fövänta mig något.
Nej, allt går bara runt i huvudet på mig.
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen,
vet bara vart jag vill ta vägen...
För jag är så grymt dålig att lyssna på min Benjamin Syrsa. Jag tycker mer om att lyssna till vad mitt hjärta slår, just för tillfället. Jag bryr mig inte riktigt om ifall det slår i en annan takt imorgon... eller om det alls slår över huvudtaget.
Specielt nu känner jag av det. Mitt hjärta slår så snabbt och högt att det nästan överröstar allt annat, men smatidigt står Benjamin Syrsa på min axel och gormar motsattsen av min hjärtrytm i örat på mig. Och jag vet inte vem jag ska lyssna på. Jag vet att jag borde lyssna på Benjamin, allt jag vet säger mig det, men allt jag vill, tycker och känner säger emot.
Det brukar bli så att jag struntar i min Benjamin Syrsa och lyssnar till hjärtat i stället, och det är som nästan skrämmer mig nu. Jag vill inte kasta bort allt för en enda gång, för ett ögonblick, men samtidigt är det precis det jag vill. Jag tror faktiskt aldrig att jag velat något så mycket... Men jag vet så väl att jag verkligen inte borde. Jag borde låta bli. Haha. Twilight serien blir mer och mer likt mitt liv, eller tvärt om kanske. Mitt liv blir mer och mer som de böckerna. Men nu förstår jag exakt hur det måste vara för Edward. Och hur jävla svårt det måste vara... kommer bli för mig
Men jag skrev för ett tag sedan att jag ville göra något redikalt, att jag ville gör något jag verkligen inte förväntar av mig själv. Och att klara det här förväntar jag mig verkligen inte att jag ska göra. Jag skulle bli högst förvånad om jag klarade det.
Så jag tänker iallafall fösöka så gott jag kan, dock vågar jag inte fövänta mig något.
Nej, allt går bara runt i huvudet på mig.
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen,
vet bara vart jag vill ta vägen...
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alivebyapril/282996661/
Visa toppen
Show footer