Friday 8 October 2010 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Jag känner mig borttappad och ensam ibland alla dessa löv,
Ändå känns de som om de bytte färg för min skull.
För att jag ska kunna vara ensam
Och långsamt gå längst de långa vägarna,
För att jag ska bli fascinerad utav dess färger,
För att jag ska ha något att tänka på när det blir för tyst.
Kanske är det för min skull?
För jag behöver inte längre skicka iväg något fånigt sms,
Och fråga vad du gör.
Jag vet att du inte bryr dig,
Och jag vet att jag inte borde bry mig om vad du svarar.
För det är inte jag och du längre,
Det är jag och alla dessa löv som försöker måla min vardag orange och röd
Istället för svart och grå.
Det är jag och musiken i mina öron,
Det är bara jag och de vackra löven som hör.
Och det är det enda som spelar någon roll nu.
Jag ser, jag hör, jag finns och jag tänker leva, med eller utan dig.
Ändå känns de som om de bytte färg för min skull.
För att jag ska kunna vara ensam
Och långsamt gå längst de långa vägarna,
För att jag ska bli fascinerad utav dess färger,
För att jag ska ha något att tänka på när det blir för tyst.
Kanske är det för min skull?
För jag behöver inte längre skicka iväg något fånigt sms,
Och fråga vad du gör.
Jag vet att du inte bryr dig,
Och jag vet att jag inte borde bry mig om vad du svarar.
För det är inte jag och du längre,
Det är jag och alla dessa löv som försöker måla min vardag orange och röd
Istället för svart och grå.
Det är jag och musiken i mina öron,
Det är bara jag och de vackra löven som hör.
Och det är det enda som spelar någon roll nu.
Jag ser, jag hör, jag finns och jag tänker leva, med eller utan dig.