När du satte dig på min säng och från att dina mungipor log gick dom mer neråt och neråt, jag frågade dig vad som hände och du sa det finns en sak jag måste säga till dig jag satte mig brevid dig och väntade på att du skulle fortsätta jag tittade på dig och du klarade inte av mer och tårarna började falla jag kände hur varm jag blev och orolig över hur rädd och ledsen du va du började berätta och efter att du berättat satt jag på sängkanten och grät lika mycket som du, Att se min vän sitta och berätta nått sånt här fick mig att må så dåligt och jag kände igen mig i det och förstog precis allt du menade de du sa visade hur hård och orättvis världen är och hur ont det gör att leva.
Det visade sig att vi nästan lever samma liv med samma plågor och problem, du satt på min sängkant och berättade hur jag har det utan att du ens va medveten om det.

Annons

Bilden saknar taggar

Kamera DSC-HX100V

Brännvidd 72 mm

Bländare f/5.0

Slutartid 1/25 s

ISO 1600

Datum

Logga in för att kommentera bilden:

maj 2013