Wednesday 16 November 2011 photo 9/11
|
Tänkte hänga med gänget här å presentera min pärla <3
Namn: Ulla's Bar
Ras: Varmblodig Travare
U: Ideal Hammering
E: Harry's Bar
Ue: Ideal du Gazeau
Jag är då en tjej på 13 år och har levt på hästryggen sen... ahh kanske jag var 3-4 år då jag träffade min saknade del i mitt hjärta första gången. Jag har alltid tytt mig till storhästar då jag och ponnysar in te kommer överrens (A) Jag är intresserad av hoppning och dressyr. I all hantering kommr NH tänket och hästen tänk först hos mig :P. De är A och O för mig och P och Ö är övrigt som hoppningen och dressyren ^^ Men nog om mig och nu ska jag presentera min pärla ^^
Att köpa Ulla var ett helt oplanerat köp. Jag hade redan en annan häst då men min mor kollade lite för skojjs skull på hästnet. När hon öppnade sidan såg hon då min bebis :)
Mamma ropade på mig och berättade om henne. Hon ringde dit och sa att vi kunde åka och kolla på henne först under sportlovet. Men då var jag tyvärr i stockholm. Min mor och min fd. tränare tog med transporten på en 3 h bilresa till henne de var andra helgen i februari 2010. Min ridlärare kunde inte provrida henne då hon var både mager och hovarna såg inte bra ut. Hon hade gått på lösdrift med fel ensilage och ingen större vård. Min mor och min tränare tänkte inte lämna kvar henne där utan gav den förra ägaren sina 3.000 kr och lastade på henne.
Våran resa har INTE och är fortfarande inte någon dans på rosor.
Vi började med att kalla dit en hovslagare som fxade till hennes hovar och slängde på ett par framskor. Sedan började vi med att hulla på henne. Hon låg kanske 100 kg under. Jag började sakta men säkert jobba mig fram via NH alla tekniker och vägar. De var hon som fick mig att tänka så som hästar gör. Hon lärde mig att förstå. I början verkligen hatade hon mig. Så fort min pvc pappa gick förbi eller andra män gick förbi henne flög hon in i boxväggen. (Vi tror att hon blivit slagen =/ )
När jag märkte att hon inte var redo för att ta kontakt med mig böt jag teknik. Jag kunde gå ut i hagen med morötter och bara gosa med dem andra hästarna. I början tyckte hon inte alls att de var intressant. Men efter ca 3 veckors tid spenderat hos dem andra hästarna kom hon fram till mig när jag hade ryggen vänd och var på väg ut ur hagen. Hon puffade på mig och då visste jag att hon var redo för att ta kontakten med mig. Jag gjorde de friendly game tills vi var helt bekanta med varandra. När jag skulle rida henne första gången flög jag ovanför molnen. Jag visste att vi hörde ihop men även att jag måste slita för mitt liv för att förkäna de jag sökte. Och så blev de. Jag blev avkastad hit och dit och efter ca 10 månade hade jag fått en häst som man kunde skritta, trava och galoppera på med kontroll. Jag lörde väääldigt mycket markövningar då jag märkte fort hur lite självförtroende hon hade. Hon kunde inte bära upp sig alls i galoppen och traven gick de hyffsat i.
Så såg ¨årat liv ut i flera månader ända tills nu i juli 2011. Allt hade gått toppen och jag kunde rida henne med sisen och galoppen började fungera perfekt. Vi skulle ut i skogen en sväng barbacka och så red vi in på en ny skogsstig. När jag ,ärkte att den inte såg bra ut försökte jag vända henne och hon gled ner i en bottenlös mosse. Hon kämpade först lite i början medan jag fick panik och tänkte att nu är de kört. Jag dödade henne, jag valde att rida ner på den stigen. Jag sprang runt i ca 10 min innan jag kom på att jag kunde ringa min pvc pappa och berättade vad som hänt. Hon satt nu fast så mkt så att bara hals och rygg och huvud syntes. Pappa ringde brandkåren som brötade ut i skogen och jag satt med hennes huvud i mitt knä och såg hur hon fick andnöd och en gång var hon nästan helt borta från oss. De var nog första gången jag såg en häst verkligen fälla en tår. Många säger att hästar inte gör de, men hon gjorde de då. Men hon visste och litade på mig att allt skulle bli bra. Hon övertygade mig om de jag inte trodde var sant. Och så blev de, en bonde i närheten kom med sin tralle och lyfte upp henne rätt uppochned. Hon klarade sig med en liten lätt hälta som snart skulle gå över. Jag fick en bekräftelse från min sida när jag själv höll på att sjunka ner till midjan och kunde skadat mig kraftigt när jag höll upp hennes huvud för allt jag hade. Att jag skulle gå genom eld och vatten för att vara med denna häst. Jag kommer aldrig glömma henne och vi har de så bra även idag när vi bygger upp för att tävla och träna hoppning och dressyr. Hon är LB/LB utbildad nu :)
Sorryyy för lång text XD
Annons
Camera info
Camera NIKON D3100
Focal length 48 mm
Aperture f/7.1
Shutter 1/200 s
ISO 100